VILLE BARA ÖNSKA ALLIHOPA EN...

...Goooooooooood Juuuuuuuuuuuuuuuuuuul! :)

NÅGON MÅTTA PÅ VISHETEN FÅR DET JU VARA

Hola!

Idag har jag varit hos tandläkaren. Har en visdomstand som jag kanske vill dra ut. Synd bara att man fr.o.m. 2010 måste betala för tandvården. :( Tandläkaren sa att han inte riktigt visste om den skulle vara i vägen, det var dock liiite trångt. Så det tål att funderas på... mellan 900-2500 kr kostar det att ta ut den.

Sedan promenerade jag hem i snölandskapet, medan jag lyssnade på någon somrig låt (ni vet, en sån låt där dem i musikvideon sitter med sina drinkar i kokosnötskal, på en vit strand, i färgglada Hawaii-skjortor..) Det kändes lite fel och jag längtade efter jullåtar. Julafton snart! :) Det verkar bli en vit jul.

IT'S THE SPARKLING DIAMOND!

Paris/London. Dag 2. Turistaktiviteter i Paris.

Eiffeltornet, Jardin du Luxembourg, Moulin Rouge. Den andra dagen av vår resa spenderades med kameran i högsta hugg. Jag har aldrig varit den ultimata turisten egentligen; jag bryr mig inte så mycket om att ta kort, jag betalar aldrig dyra inträden till kända byggnader och muséer och jag skäms(!) när jag tvingas använda kartor. Men som tur var slapp vi använda kartor då vi hade kära, Pariskunniga Annelise med oss. Och inträden, det var jag fortfarande alldeles för ointresserad av. Vi tog en hel del bilder i alla fall. Vi skojade till det lite med att hitta på en signatur-pose som vi skulle använda oss av vid varje turistattraktion. Efter ett besök på en toalett och allmänt flummiga huvuden kom vi spontant fram till en pose som närmast kan liknas vid en kiss-pose. Men jag har aldrig påstått att vi är normala.

Vid 4 tiden lämnade Annelise oss alldeles ensamma i stora, stora, staden och Raffe och jag begav oss mot Montmartre och det berömda Moulin Rouge. Såg även en av Victor Hugos berömda metroskyltar och blev lycklig. Moulin Rouge distriktet är tydligen överfyllt med sexshops lärde Rakel mig. När vi gick på promenadstråket i mörkret satt det massa gubbar på bänkarna som såg lite läskigt sex-galna ut. (Tror jag, eller så var det bara jag som inbillade mig det eftersom vi befann oss i ett sådant område..)

Dagen avslutades med myskväll. Raffe och jag köpte med oss lite mat och goda Pain au chocolates. Dessutom hade vi varit gulliga nog att ta med svenskt lösgodis som present till Annelise (att vi sedan åt upp 2/3 av det själva kan vi bortse från - piinsamt!) Och vi kikade på en fransk animerad barnfilm som inte var så "barnfilmig" av sig då figurerna i filmen typ... söp sig fulla(??!!!).

BONJOUR LA BLONDE GIRRRL. JE SUIS UN PEUT AFRAID. JE SIT NEXT TO U AND HOLD UR HAND, YES?

Paris/London. Dag 1. Avresa.

Dagen för avresa var en fruktansvärd dag för mig. Konstigt kan tyckas, då jag hade Paris väntandes på mig. Men följande incidenter stökade till min dag, så att säga:

1. Tenta i delkurs 3 skulle lämnas in på tisdag. Då jag reste på måndagen, bestämde jag mig för att lämna in tentan tidigare. Jag var otroligt stolt över mig själv. Superlycklig. Ett helt dygn före sista deadline! Hur ofta händer det på en skala? Jag redigerade essän lite på skolans datorer, skrev ut den (ah, så präktfull essä!) och begav mig till Studentcentrum för att lämna in. Klockan var cirkus 09.50 när jag närmade mig stället och möttes av en faaaasaaansfull syn. DET VAR STÄNGT! STUDENTSKIIITCENTRUM VAR STÄNGT! Men jag höll mig ändå någorlunda lugn.. kollade efter öppettider. Klockan 10 skulle Studentcentrum slå upp portarna... och jag skulle vara på tågstation 10.15. Jag tvingades alltså att överväga lite. Hmm. Paris eller lämna in hemtenta. Paris eller lämna in hemtenta. Paris eller... PARIS! Jag skulle inte kunna få med båda som svar på den ekvationen och inget, INGET, skulle komma emellan Paris och mig. (Som tur var postade(!) jag tentan från Stockholm och allt löste sig till slut och jag levde lyckliga i alla mina dagar)

2. Jag satt på tåget och skulle avnjuta en fika beståendes av en yoghurtburk med müsli. En sekunds icke-funktion av hjärnceller och jag satt med yoghurten över hela knät, på resebagen och på diverse andra föremål som fanns i min närhet den stunden. Gött mos! Så jag fick privilegiet att lukta yoghurt hela vägen fram till Paris.

3. Jag hade glömt mobilen. I denna teknik-freakade värld som vi lever i, där en dag utan Facebook är en förstörd dag, där en dag utan internet är omöjlig dag och där en dag utan mobil är en domedag... Med gråten i halsen insåg jag att jag var tvungen att klänga mig fast vid Rakel hela resan om vi skulle lyckas komma hem välbehållna tillsammans.

Men! Man kan inte bara fokusera på det negativa. Det fanns ju ett par riktiga höjdpunkter också.

1. Vi fick träffa Annelise!!! Lite korthårigare, lite franskare(?) men alltid lika glad. Det var underbart att träffa henne efter dessa 3 månader.

2. Rakel blev raggad på av en flygrädd fransman som satte sig bredvid oss på flyget (när vi, ironiskt nog, satt och pratade om döden). När planet landade (någorlunda skakigt) greppade fransmannen hennes hand av rädsla - en handling som verkade hrrrm.. något planerad. Lite klyshigt kanske, men sådana är väl dom där fransmännen...

Raffe & jag på tåget mot Sthlm, INNAN yoghurtincidenten. (därav leendet)

I CANNOT REMEMBER!

Hallå, hallå!

Sådär.

Nu har jag återhämtat mig efter Paris- och Londonresan. Efter dryga 2 veckor. Det var bra och roligt, men när jag får frågan "Hur var nu resan? Vad gjorde ni?" och jag svarar "Jag minns inte." känner jag mig ganska dum. För faktum är att jag har svårt att minnas alla detaljer. Och NEJ! Det beror inte på överdriven alkoholkonsumption. Paris och London är två helt enorma städer. För att vinna så mycket som möjligt utav resan försökte Raffe och jag hinna med så mycket vi bara kunde. Det var riktigt intensivt och vi levde verkligen upp till vårat resemotto "Sova kan man göra när man är död." Så min minneslucka beror nog på sömnbrist och en ofantlig mängd turistaktiviteter utspridda på en begränsad tid.

Trots detta, hann jag aldrig få en riktig uppfattning av Paris då vi endast spenderade 2 dagar där. Krävs mer än så för en sådan stad. London blev jag kär i. Men jag kände mig inte "färdig" med London heller.

I alla fall, tänkte ge en liten återberättelse av resan här på bloggen. På så sätt tvingas jag reflektera lite över vad vi egentligen gjorde. Men don't worry! Jag kommer skriva det bitvis, så slipper ni läsa en uppsats. För vem orkar läsa en Extended Essay på jullovet? (Det här inlägget blev dock nästan en EE.)

Äventyr

Tömde min kamera nu inför resan och hittade en massa roliga bilder som jag inte visste fanns. :)

Typ bilder från min och Munkens Norge-äventyr till Drammen (ja, av alla ställen i världen):

Eller när vi återvände från Drammen och stannade till i ett välbefolkat Oslo - fotbollssupportrar överallt:

Eller från After-Ski partyt på Campus med Raffiga Raffe:

Eller en bild på mitt nuvarande hem i den djupa skogen:

"100 BOXES"-WEEKEND?

Var är mitt pass????

Pass, pass, pass... hittar det inte någonstans... a big problem! Senast jag använde det var till Milano, tror jag. Sedan var det flytt och när det gäller viktiga saker som pass brukar jag placera det på ett säkert ställe, så att jag inte glömmer ta med det. Oftast en speciell låda, mapp, pärm, kuvert eller liknande.. Men nu har jag tydligen placerat det så pass "säkert" att jag inte ens kan hitta det! :O Och jag som snart behöver det. Har ett antal flyttlådor i förrådet som jag inte har tyckt nödvändiga att packa upp sedan flytten hem. Dags att leta där kanske.. :(

"HAR DU TWILIGHT-FEBER?"...

...står det i en reklamannons på FB. Svar ja. Det är galet. Galet pinsamt.

Jag tror jag såg Edward Cullen idag - på uni!! Inom loppet av två sekunder dog jag, för att sedan återuppstå, och inse att jag var på väg att kasta mig över honom för att sluka honom. Saken är den att om man ser en person på universitetet är chansen ganska minimal att man får syn på denne person igen... om man inte sätter upp ett tält vid skolcaféterian förstås. Hm.. men det kanske skulle...

...åhåhåj, här sitter jag och dreglar över tangentbordet vid blotta tanken på denne mystiske person.

Nu får jag ta och skärpa mig! Jag är 19 år. Jag är myndig. En vuxen människa. V-U-X-E-N. (Dock kan jag fortfarande trösta mig med att jag inte är fullständigt vuxen då jag -fortfarande- inte dricker kaffe än).

Dagens Positiva Tanke: Jag har sparat 600 kr idag. Kommer sitta fint i min resekassa.

HARPELIHARP

Nej. Här sitter jag och spelar Harpan på datorn. Är jag inte uttråkad så säg. Om man skulle ta och skriva en packlista snart istället... :)))

Source

BAKELSER, KATTER OCH KOJOR

Den här bilden påminner mig så otroligt mycket om framtiden (kan man säga så? påminner om framtiden? nåja) För jag har alltid vetat vad min framtid är. Det blir ingen man, inga barn, ingen Volvo, ingen röd villa, inga familjesemestrar till Kanarieöarna. Jag har aldrig drömt om det. 

Source

Nej.

Det blir jag och en väninna (en väninna i samma situation som jag d.v.s. ingen make, inga barn etc.) som sitter i min lilla tvåa på Östermalm i Stockholm. Vi träffas en gång i veckan. Bygger kojor med hjälp av bord, stolar, filtar och kuddar. Varje vecka innan min väninna kommer på besök (hon bor 3 kvarter ifrån mig, men tar bussen - 1:an - hit), besöker hon konditoriet nere på hörnet. Där köper hon med sig en låda med 4 bakelser, 2 stycken var, alltid. Själv har jag ständigt ett ett stort lager praliner inlåsta i ett vitrinskåp, som jag med glädje plockar fram varje gång hon är på besök.

Lagom till hennes entré har jag kokat lite tevatten. Vi hälsar på varandra med en hjärtlig kram sedan sätter vi oss ner i kojan med vårat fika. Jag inleder alltid vårat samtal med att fråga henne hur det är med hennes katt, Laban, och hon frågar mig alltid i gengäld var min lilla Tussen är. Ändå vet hon mycket väl var min katt är. Men vi båda älskar att prata om våra kära katter. Sedan fortsätter vi att konversera om allt möjligt; gårdagens Rachel Ray-program, något hon läste i morgonens DN, om IB-livet (det kommer vara en IB-väninna), om hur ouppfostrade
dagens ungdomar är, om den nya Twilight-filmen (JA! De insåg vilken succé sagan var och skapade en tridekalogi istället för tetralogi) och sedan växlar vi återigen ett par ord om Laban och Tussen och kommer fram till att de måste träffas någon gång. Vi har en alldeles ypperlig eftermiddag och inte sällan suckar vi över våra gemensamma bekanta som lever stressiga
liv i världens alla hörn. Vi skrattar. De vet då inte vad äkta lycka är. Sedan fyller vi på tekopparna i köket och så skrattar vi återigen med våra varma, knarriga, skratt. 

Vid 15 tiden tackar min väninna för sig och säger att det är dags för henne att röra på sig hemåt. Hennes Laban saknar henne och vill säkert ha mat. Och jag har själv några ärenden att uträtta. Hon reser sig långsamt med ett stön. Hennes ben är inte starka som förr. Hon lämnar mig och jag sätter mig i fönsterkarmen för att titta på folk som passerar på gatan nedanför.Jag plockar fram mitt garn och stickor - jag ska sticka färdigt kattvantarna till Tussen. Kalla tider närmar ju sig och inte ska väl Tussen få frysa. Jag har även planerat att logga in på Facebook ett tag, göra några Quiz, skriva lite loggmeddelanden till de vänner som befinner sig ute i stora världen, och ändra min status till "Tussen ska få vantar! :)". Efter det brukar jag läsa lite och inte mycket senare är det läggdags. 

Min framtid... Eller vad fasiken ska man hitta på? Det är inte lätt när det är svårt. Hur kan man veta vad man vill göra när man aldrig har gjort det förut?

GIVE ME AN INVALIDKA!

Right. Nu har jag en hemtenta att fixa. Helgen är räddad!

Men jag har redan haft min dos av socialt umgänge... i form av Munken Persson. En munk som har fått körkort idag! Grattis! :) Hon är nog ute på raggarrunda nu.
Och ni som har lite slantar över (det behövs inte mycket) och vill fira henne med en present så vet jag precis vad hon önskar sig (nu när hon har körkort och allt):

Source

Ja, kanske blir min tur att ta körkort snart. Kanske inte. Men en sak är säker; New Moon blir det snart tur för. Måste se den. Nästan 20, utan körkort, och besatt av för-fjortonåriga-kärlekskranka-tonårsflickor-sagan. :) Och kaffe dricker jag inte heller... 

NÄE MEN... SÅ ATT DU VET. SÄGER INTE DET BARA FÖR ATT DU ÄR GUD

Source

SWEET DREAMS (???)

Ibland drömmer man om så otroligt sjuka saker. Exempelvis igår natt drömde jag att jag hade otroligt mycket hår under armarna. Det var liksom grovt som en päls, och det växte från armhålorna ner till midjan. Vi (jag minns inte vilka de övriga var..) var på semester i något varmt land. Jag skulle klä på mig för vi skulle ut och åka båt. Men jag hade bara en klänning att ta på mig, och jag greps av panik då jag tänkte på min ovanliga kroppsbehåring.

Nä, man undrar ju! Är det någon som är bra på att tyda drömmar? Skulle vara intressant att veta vad kroppsbehåring betyder. Att man har värme och skydd? Att jag kommer få ett pälsdjur i julklapp? (JAA!) Att inte ta med ärmlösa klänningar när man ska ut och resa ?

Source

LÄSA, SKRIVA, LÄSA, SKRIVA...

Okej, NU ska jag faktiskt sätta igång och plugga. Vi brukar inte ha speciellt mycket att göra... så man vänjer ju sig vid det. Den här delkursen är annorlunda. Men svår är den inte i alla fall. :)

Source

LET IT SNOW, LET IT SNOW, LET IT SNOW...

Skulle vara rätt så nice just nu...

Source

Celebrity Gossip

Mitt liv just nu är lika spännande som ett "Ring-och-Vinn"-program, d.v.s. urtrist. Mestadels håller jag det i mina tankar, och genomlider dagarna i väntan på ett visst datum i vår. Eller genomlider och genomlider... jag har ju ett "fåtal" saker att göra innan dess. Men så länge som denna situation är temporär kan jag finna mig i det. 

Hursomhelst, har jag, för stunden, den generositet att dela med mig av den lilla dos av (ganska, förvänta dig inget storslaget!) ovanliga händelser som tilldelats mig på senaste tiden:

- Jag höll på att köra på en älg. Hade jag kommit en eller två sekunder senare skulle det nog ha smällt till rejält. Dagen efter hade jag ett otroligt sug efter älggryta... hmm.. undrar varför. Lyckades även drömma ett par mardrömmar om älgar.

- Jag har blivit serverad pizza av självaste Markoolio - och i Hällefors av alla ställen! Eller tja... jag tror det var Markoolio. Kan det vara så att han har ratat sin artistkarriär för att kunna realisera sin egentliga dröm - pizzabagare i Hällefors? Jag fnissade under hela den måltiden - och ägnade såklart en tanke åt, ingen annan än, Dr. Mugg!

- Jag har läst en av de bästa böckerna i mitt liv. Jane Eyre. Den var alltså något att ha.

- Slutligen, årets första snö har bestämt sig för att falla på oss! (detta är kanske inte en ovanlig företeelse i november, but well.. i brist på annat ;))

MOAhahahahaa!

Där tiden står still

Jag har upplevt ett trauma idag.

Jag var i Munkfors för första gången i mitt liv. Det var... som att stiga in i en tidsmaskin. En tidsmaskin som tog mig till 70-talet. Det var hemskt och jag vill aldrig, ALDRIG, tillbaka. Och jag som trodde att Sunne var världens ände.

Ett meningslöst inlägg om en cykeltur... ungefär.

Dagen har delvis spenderats på en cykel - jag bestämde mig nämligen för att cykla de 8-9 kilometrarna in till stan idag. Aktiviteter som sådana måste man syssla med ibland, då man inte besitter något körkort och bor mitt ute i ingenstans. Men det var rätt härligt. Bra väder, frisk luft, kass cykel. Vi har en hög med cyklar hemma, många cyklar är lika med stora valmöjligheter. Strategiskt, valde jag en cykel med många växlar och mest luftpumpade däck. Till min stora besvikelse fungerade endast växel nummer 1 och nummer 2, vilket betyder att jag fick trampa som en galning för att komma någonvart. Puh! säger jag bara.

Allt som allt blev det nästan 2 mil på cykel. Jag belönade mig med choklad och Charlotte Brontës Jane Eyre. Får se om den boken är något att ha. :)

På väg hem blev jag förbikörd av ett antal Volvobilar av samma modell. Omkring 15 st likadana bilar. Sveriges i särklass populäraste bil? Slår vad om att alla dem bilförarna har en röd villa, 2 barn och en hund också.

Under min cykeltur hann jag även med att filosofera över gymmaskiner. Jag har kommit fram till att det är otroligt opeppande att träna på löpband och låtsascyklar. Man springer och springer/cyklar och cyklar utan att komma någonvart. Utan att uppleva någonting, utom möjligtvis en tv-skärm med någon dålig amerikansk komediserie på. Men för vissa fungerar det tydligen - och det är ju praktiskt under vintern.

Mina djupa känslor för ett visst garage.

Idag hade vi tentamen på delkurs 2. Det gick ut på att analysera en fasads arkitektur. Fasaden skulle finnas i ens närmiljö. Sedan skulle man göra förändringar i fasaden, sätta sin egen prägel på den och samtidigt kunna motivera ändringarna. Jag valde det fulfula Handelsbankenskontoret i Sunne.

I alla fall... Orrholmen kom upp i arkitekturdiskussionen och stället blev ratat som bara den! (DO u hear me, Korven??) Det skrattades åt de fula fasaderna och det skrattades åt garagemusiken... men framför allt skrattades det åt smeknamnet Porrholmen. Usch! Det gick mycket smärtsamma ilningar genom mitt bröst då! Kära, kära, Orrholmen. Tja.. vissa människor kan inte uppskatta äkta draculamusik i en underbart konstnärlig miljö. ;) Så många promenader jag har tagit i det garaget. Stressade promenader (på väg mot skolan), mental breakdown promissar (på väg mot exams), nattliga promenader (på väg hem från Arena/filmkvällar), slitna promenader (på väg hem med matkassar på 2 ton), drömmande promenader (drömmande om Ben&Jerry glass)... ja, ni förstår. En del av mitt hjärta tillhör, och kommer alltid att tillhöra, Orrholmen. Men det tillhör det förflutna nu. The paaaaast.

Nu promenerar jag i skogen istället. Utforskar vår lilla by i brist på annat. Jag har fortfarande inte hittat alla stigar och vägar än. Men det är inte alls lika spännande som ett Orrholmsgarage. Jag har inte sett några vilda djur, inte ens en liten hare. (inte för att jag någonsin såg några i garaget) Jag stöter sällan på människor. Ibland utmanar jag ödet och ger mig av, in i den djupaste av alla skogar. I lördags var jag och upptäckte en alldeles ny stig. Men den ledde mig bara till en vaktplats. Jäkla älgjägare. Och så gick jag hem.

Tallinn City Hall

Det här är sååå häftigt!

Detta nya stadshus ska man förmodligen bygga i Tallinn. Som jag har förstått det, skapades denna byggnad genom ett samarbete mellan ett danskt och ett brittiskt arkitektkontor. Frågan är bara om Estland har råd med en sådan byggnad - med sin extrema finanskris. Kanske... skapar ju jobbtillfällen i alla fall... (håhåhåå - ekonomikunskaper infogade)

Better than sleeping pills

Kunde inte somna igår kväll... jag hatar att inte kunna somna. Man ligger där, vrider och vänder på sig, tänker "jag måste somnaaaaaaa - nuuuu!!!". Jag tände lampan, letade efter en bok att läsa, men jag var för trött för att läsa. Jag tände lampan, gick och hämtade strumpor till mina kalla fötter, men kunde fortfarande inte somna. Jag slängde av mig täcket, jag drog täcket över mig igen, jag slängde av mig täcket. Jag testade med en kudde, jag testade med två kuddar. Jag vek ihop en kudde...

Jag tände lampan... jag tog min dator i knät... gick in på CDON.se... och beställde hem två filmer. (med James McAvoy!!!)

Och sedan somnade jag! Så testa det ni, någon gång, om ni någon gång har svårt att somna. :)

Dagens Positiva Tanke (passar på här): DVD:er snart i min brevlåda!

Ekvation! 2x Byråkrati = 2x Glädje

Igår fanns det en artikel i Aftonbladet om namn – vad man får/inte får döpa sitt barn till. Om namn ska vara könsneutrala eller inte är en debatt som har pågått här i Sverige ganska länge. Åh, kära, underbara, liberala Sverigeland! Jag som alltid trott att Alex Schulman blev pappa till en liten pojke… nu visar det sig att hans son Charlie i själva verket är en dotter Charlie! (Inte för att jag läser något som Alex Schulman skrivit – i mina ögon är han bara en liten irriterande apa som inte förtjänar plats i media – men tyvärr har informationen om Alex Schulmans nyfödda son… eh, förlåt… dotter inte undgått mig) Själv tycker jag att det är löjligt med könsneutrala namn. Föräldrar som döper sin dotter till exempelvis Gustav söker endast uppmärksamhet. Eller så är de extrema feminister!

Nej! Nu glömde jag bort det jag egentligen ville ha sagt. I artikeln stod det också att man inte får döpa sitt barn till något som väcker anstöt (Gud, Allah, Fan). Men jag kom på att om man verkligen, verkligen, vill döpa sitt barn till Fan (underhållande tanke) så är det väl bara att åka utomlands och föda/döpa barnet där, då ordet ”Fan” inte existerar med anknytning till religion. Det borde väl gå? Kräver viss långsiktig planering och lite mer pappersarbete, kan jag tänka mig, men uj så roligt man kan ha det hemma i Sverige sedan. 

Far och son i lekparken. Lördag – överfylld park. Det är snart middagsdags och tid att gå hem. Fadern ropar: Kom nu lille fan, dags att åka hem!

Dagens Positiva Tanke + annat smått och gott

Dagens Positiva Tanke: Hanna (Korven) ska ut på älgjakt.

Jag hoppas hon dräper en älg, och så hoppas jag att hon gör älggryta av den, och så hoppas jag att vi får smaka på den när vi kommer till Mora. För jag, jag är sugen på både älg och Mora!

Min Top 3 Partylista (at the moment):

1. Camille Jones - Get Me Out (Jason Gault Radio Mix)

2. David Guetta ft. Novel - Missing You

3. Dizzee Rascal ft. Armand Van Helden - Bonkers (Club Mix)

Dagens Positiva Tanke

Nu när vi lider mot mörkare tider tenderar jag att tänka väldigt negativt. Jag blir allt lite av en pessimist, varje år, mellan oktober och mars. Därför kom jag på den geniala idéen att ha temat "Dagens Positiva Tanke" här på bloggen. Inte för att jag kommer orka uppdatera bloggen varje dag, men jag ska åtminstone hitta en riktigt positiv tanke varje dag. Ni borde göra detsamma. Jag tror i alla fall att det kommer råda bot mot den värsta vinterdepressionen. :D So here it is:

Dagens Positiva Tanke: Sunne har inte alltid varit ett dåligt ställe.

Sunnes enormt utbredda raggarkultur härstammar ju ifrån 50-talet. Innan dess fanns alltså inte denna vedervärdiga kultur - därav slutsatsen att Sunne måste ha varit ett bra samhälle. Innan 50-talet. Positivt, va?

PDP - The Truth

PDP - Post Diploma Programme.

Det är väl ganska klart vad jag sysslar med nuförtiden? Studerar. Konst & Design. Matematik. Men är det ganska klart? Eller är det ganska oklart? Det här egentligen vad jag sysslar med:

65 % Klippa. Klista. Måla. Teckna. Senaste "projekt": Ängel av papper. Människa i real-size av papper. Gubbe ihopklistrad av diverse skräp. Modellteckning. Lekstuga - på universitet. (kanske är det därför vi delar byggnad med universitetsdagiset)

10 % Läsa. Lite kurslitteratur men främst Jane Austen. Nyupptäckt författare för min del.

10 % Sova.

5 % Åka tåg. (inklusive sova lite till)

5 % Gå på museum. Och bli rörd till tårar över vacker konst.

4 % Övningsköra. Ja - FORTFARANDE! Funderar starkt på att åka till Kirgizistan och köpa mig ett körkort.

1 % Övrigt (räkna matte, äta, tvätta kläder, irritera syskon, klappa katten, sjunga i duschen etc.)

Så nej, jag dör inte av plugg. Förutom när jag "papercut-ar" mig själv och blöder till döds (ungefär).

Ser du stjärnan i det blå...

Goda idéer betalar sig.

Jag hade en god idé. Vi hade en god idé. Ja, den var förfärligt genialisk... förra helgen - efter en drink eller två.

Men goda idéer betalar sig!

Idé: Klockan 02.oo. Sen september. Iskallt. Inte iskallt efter en drink eller två. Stjärnklar himmel! JA! Ligga i gräset och se på stjärnklar himmel. JA! Så vackert! Så mäktigt!

Resultat: Klockan 23.00. Tidig oktober. Sängen. Svullna halsmandlar(?). Svullen nånting i alla fall. Underkäke. Aj.

Slutsats: Vår idé betalade sig. 

Finding Neverland

Det är fredag kväll. The Fantastic Four (HannaKorven, EmelinaMunken, NakenRakel och TriinoDrutten) står i Sunnes Coopbutik och ska välja kvällens dessertsnacks. Vi står och kivas om vi ska slå till på pensionärsgodis eller på "ta 4 för 20 kr"-godis. Mitt i denna heliga diskussion får The Fantastic Four syn på något som framkallar en major nostalgitripp till 90-talets barndom! Låtsastatueringar!!! FRÄÄÄNT!

Ett flertal motiv från Ice Age och Kinderägg skapar ett sådant starkt "vill-ha"-begär hos oss att vi överväger att sno med oss tatueringarna - utan att handla några ägg alls(!!!), varken hönsägg eller Kinderägg. Men samvetet ryter till och får oss att lägga upp låtsastatueringarna på rullbandet - vi är villiga att betala nästintill vadsomhelst för de j-kla tatueringarna.

Klockan är 23.30. The Fantastic Four är redo att ta Sunnes gator med storm. Vi skuttar fram de 500 m till Selma (ett uteställe), überlyckliga över att vi varken äger körkort eller rejäla framtidsplaner. Och ännu gladare över att Selma har sänkt entréåldern från 20 till 18 år. Lätt som en plätt kommer vi in på Selma. Ja, livet leker verkligen! Men något horribelt får oss, The Fantastic Four, att stanna upp.

Någonting är... låt säga... VÄLDIGT fel... Var är de snygga killarna? Vad gör alla 40+ här? Vad gör alla 50+ här? Vad gör alla 60+ här? Varför är alla klädda i kostym? Varför stirrar alla så på oss??? OCH VARFÖR VAR VI TVUNGNA ATT LÅTSASTATUERA VÅRA HALSAR, HÄNDER OCH ARMAR?????

Så där står vi som fån, The Fantastic Four, och försöker dölja våra fjantiga, dumma, löjliga låtsastatueringar.

Les voix sont atomiques, la musique, la musique...

Ännu en dag avklarad. Äntligen får jag lära mig nya grejer i matten. Det har varit mycket repetition av gymnasiematte, därför har jag kunnat det mesta. Började nästan tro att jag var bra på matte - tja, ibland behövs man tas ner på jorden..

Efter skolan tog jag min dagliga tur på stan i väntan på tåget. Tro mig - jag kan snart varenda prislapp, varenda butiksbiträdes namn och alla spellistor i stans affärer.

Hursomhelst, när jag kom in på Bianco hörde jag att de spelade en av mina favoritlåtar. "WOW!" tänkte jag, då jag aldrig har hört den spelas i en svensk butik/nattklubb/radio förut. Jag var jätteexalterad och nynnade med låten i mina tankar. "Och så refrängen: Au son de la rythmique, les onde sont platoniques... hmmhmmhmm, la musique, la musique... lalalalala.." Snart upptäckte jag att låten höll på att gå över till ännu en superbra låt. Jag log smått för mig själv. "David Guetta!!!! Memories - vilken lyckodag!"

Efter ett bra tag insåg jag dock att det inte alls var någon snygg övergång utan låtarna spelades parallellt. Jag började bli lite fundersam...

Ja, i själva verket var det tydligen min ringsignal som jag trögfattat gått och gungat med till. Så om någon skulle få för sig att ringa mig, och jag inte svarar, så är det nog för att jag går och dansar till ringsignalen, samtidigt som jag undrar vem det är som har så underbar musiksmak.

Favorit i repris

HAHAHAHAHAHAHAHAHA - lika rolig varje gång.

Men jag är bra på att teckna små detaljer.

Frågan lyder: vågar man dyka upp i skolan imorgon?

Det är dags igen. Modellteckning. Nakna människor. Naken man (förmodligen) Oh la la!

I'm not who I used to be, anymore

Hela fredag, lördag, söndag har spenderats i Sunnes skogar. Imorgon kommer att spenderas i Sunnes skogar.

Jag ska tala om för er... att saker händer med en... när man är borta från civilisationen så pass länge. Hemska saker... (tog ett självporträtt på kameran idag, för att ge ett bra exempel)

På tal om att vara isolerad... jag är så TRÖTT på Sverige. Svenskar är tråkigt folk. No offence - det finns roliga svenskar också (bl.a. de som har namn efter olika livsmedel). Men tyvärr inte de som är omkring nuförtiden. De släpper inte loss på samma sätt. Jag saknar det. Lite isolerad från avslappnade/roliga/lite sjuka människor.

Tecken på att man börjar bli (eller är) vuxen...

1. Jämnåriga bekanta börjar bli ägare till caféer, egna företagare eller dylikt.

2. Drycken Pucko smakar inte lika gott som man minns att det smakade.

3. Det känns konstigt att bo hemma (hos föräldrarna).

Styckesindelning? Nä, sådana dumheter har vi inte här.

Min första tentamen har jag haft idag, kära vänner! Eller tenta och tenta… en tentauppgift på delkurs 1 i Konst och Design. Ujujuj, ni anar inte vilken ny människa jag är nu efter allt IB-tjafs. Jag är riktigt ordentlig i skolan nu. (och nej, jag är inte ironisk) Men fasiken. Det lönar sig inte!

Tentauppgiften var en essä på 2-3 sidor. Jag satt och petade på uppgiften flera timmar i sträck. Ja, ni anar inte hur bra fakta jag fick fram, jag källhänvisade allting ypperligt och jag använde mig av en, i högsta grad, professionell styckesindelning. Åh, en IB lärare skulle ha svimmat av stolthet! SVIMMAT AV STOLTHET, HÖRNI! Jag var mycket nöjd och tackade IB-gudarna för allt jag lärt mig de senaste 3 åren genom piskande tjat. Tjat om referenser, meningsuppbyggnad och hur alldeles extremt mycket farligt det är att inkludera jagformen. Till råga på allt detta skrev jag ut essän i färg (som faktiskt var jättemycket dyrare än svart/vitt) och pappret var inget vanligt papper, utan blankt, tjockt... och extra vitt!

Men.. Det finns ju alltid ett men.

På lektionen fick jag reda på följande; man skulle gärna använda sina egna reflektioner och tankar, alltså inte bara jag form, utan jag-jag-jag-form. Det där med källhänvisning verkade inte så många ta på blodigt allvar – hallå?? Jag lånade för guds skull de tyngsta böckerna från biblioteket för att kunna källhänvisa till något saftigt!!! Och det visade sig ju såklart att det där med blankt, fint papper också var superduperonödigt, då vi får lämna in ett ”final draft” nästa vecka. Suck säger jag bara. Suck. När man för en gångs skull försöker.

(Här är veckans 2:a största vardagsdrama förresten: det är så att jag har köpt ett par jeansleggings i storlek ”Förstora” så igår tvättade jag dom i 60 grader istället för det rekommenderade 40. Idag var de dock fortfarande förstora. Nu har jag slängt in dem i tvättmaskinen i vågade 95 grader istället. Får se hur det artar sig…)

Öronsår efter igår

En vanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe, Arena, Burger King, hem och sova.

En ovanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe för 2. Hem till syrran för att torktumla ett par byxor innan utgång. Syrran inte hemma - ingen torktumling. Campus. Raffe's house. Burger King. Score. Dryga snobbar. Blue Moon. Gratis drinkar. Burger King. Campus. Spanjorer. Fransmän. Tyskar. Raffe's house.

Ja, annat är tråkiga Arena i alla fall. Men en mer högfärdig typ än den vi träffade igår får man leta länge efter. 

Konversationernas ungefärliga uppbyggnad:

Herr X: Jag, jag, jag... blablabla... blablabla, jag, jag... och jag.. 

T: Ok.. 

Herr X: Blahablahabla. Jag, jag, jag....... jag, jag, jag, JAAAAAG!!!!!!!

T: Jasså..

Jösses.

Bildbevis

Räven Måns :)

Säg hej till Måns

Jag kan med glädje meddela att vi har fått tillskott i familjen. Det har varit tomt dessa veckor, då min syster har övergivit familjen för IB(!), och skogen för storstaden. Ja, hon lämnade ett svårfyllt tomrum bakom sig - men nu, nu är det äntligen fyllt. För nu bor Måns här.

Vem är då Måns? Måns gillar körsbär. Han är en tidig-morgon-typ. Han är lite destruktiv - finner nöje i att förstöra skor. Han verkar gilla människor. Han är rödhårig. Väldigt hårig ...och han gillar tydligen att göra nummer 2 på vår trappa!

Det är Måns det - min räv.

OMG! OMG! OMG!

Dagens konstkurslektion var MYCKET speciell.

Jag har för första gången i mitt ritat av en krokimodell. Chocken kom under lunchen. Ja, läraren hade visserligen, innan rasten, sagt att vi skulle modellteckna efter lunch... men jag hörde ingenting om NAKENHET! Vi försökte bearbeta chocken, vid matbordet, genom att skämta bort ämnet. (Ni anar inte hur mycket man kan skämta om nakenhet)

I alla fall, efter lunch samlades vi i klassrummet. Krokimodellen (fyllig kvinna, ca 60 år) var redan där. Men hon var inte naken - än. Puh! Hon inledde lektionen med att, iförd en morgonrock, bara stå och prata om något(jag minns inte vad, jag minns inte ens hennes namn - jag var fortfarande i chocktillstånd). Sedan var det dags för nakenhet. Hon hängde av sig morgonrocken och ställde sig för att posa spritt språngande naken inför en klass om 20-25 pers. 

Först hade jag lite svårt att hålla masken. Jag fick med stor ansträngning försöka svälja mitt hysteriska fnitter. Men allteftersom kom man att glömma hennes nakenhet och man fokuserade istället på att teckna av. Slutsats: det var faktiskt kul och intressant. 

Nästa gång (ja, det lär bli 5-6 ggr till!) får vi kanske en manlig krokimodell att skissa av. Ja, vad ska man hoppas på - en ung eller en gammal?

(undrar hur många gånger jag lyckades få in ordet "naken" i detta inlägg?) Äh, bäst att jag taggar detta inlägg med "naken"... 

Jasså du, DJ? Själv är jag MD.

I fredags var det IB-reunion-party hemma hos Rakel. Jag älskar verkligen reunions - speciellt IB-reunions. Under kvällen agerade jag MD - musikdiktator. Förlåt, jag ska bättra på mig till nästa gång - låta er komma med förslag - om det inte gäller Grease/Katy Perry/Lady GaGa/diverse Svennelåtar förstås! Då börjar jag rycka hår av huvudet.

Nästa reunion blir den 26:e december. Skulle någon IB-M09:are mot all förmodan glömma bort det finns det ingen anledning att oroa sig. Denne person kan förvänta sig en spammad Facebok-inbox... redan i November. Om denne person däremot icke har ett Facebook konto... kan det bli problem.. men vem skulle det vara? (Jag vet en dock... men hon har ju redan ett LIV- höhö, ordvits)

Hursomhelst, i lördags var det Diploma-utdelning. Inget märkvärdigt, men diplomet var kul att få. Det glänste av silver och pappret var blankt och vackert. "Den ska jag rama in och hänga upp!" tänkte jag. Det är värt att besöka helvetet för ett sådant mästerverk till diplom. ;) 

Och idag.. har jag suttit och skissat till min konstkurs. Än så länge är det en barnlek. Läxa: skissa tre objekt som man finner i hemmet - vilka som helst(!!!)  Examinationsuppgift, delkurs 1: essä på 2-3 sidor. "Ursäkta! Jag tror det står fel på pappret... menar ni inte möjligtvis 20-30 sidor? ...Nähe, inte det?" Hu-hu! Annat var det för ett år sedan. Fast... än så länge är vi ju bara på delkurs 1.

Buss Numero Uno

Buss no.1 mot Universitetet (a.k.a. studentbussen) på vardagsmorgnar är ingen höjdare har jag kommit fram till. Motivering till denna slutsats:

Syn? PACKAT! Sedan när bussen stannar till på 2:a hållplatsen (där det står femtioelva personer till som ska på) ropar busschauffören; ni måste gå längre bak! Ungdomarna i bussen står och glor med halvöppna munnar ut på de stackars ungdomarna utanför, utan att ens göra så lite som att vicka på tårna. De står... och glor... Efter att busschauffören irriterat blängt bak på oss en gång till, gör några tappra studenter ett heroiskt försök och knör sig inåt.

Smak? Jag försöker varken smaka eller lukta p.g.a. den höga risken för svininfluensa!

Lukt? Ja, de få gångerna jag måste kippa efter luft så... jag tyckte jag kände igen lukten... efter ett tags funderande kom jag på det; ett svettigt och spritluktande Arena (under löningshelgen).

Känsla? Pressat.

Ljud? Brummande.

Lite storstadskänsla. :) Äh fy, jag är avundsjuk på er som drar utomlands/någonannanstans. Så småningom blir det väl min tur.

MEN(!) På fredag blir det ARENA! HATKÄRLEK! Lite mer hat än kärlek dock.

OCH(!) På lördag blir det IB Diploma Ceremony.

OCH(!) Nästa vecka snor jag syrrans lägenhet som egentligen är min lägenhet fast syrran tror att det är hennes lägenhet nu för att hon har sina möbler där men det är ju som sagt min lägenhet och... jag ska sluta flumma och räkna matematik nu istället.

Dagens Bedrifter

1. Hittat en jätterolig körlärare. Ni vet, en sån.. som ger (istället för tar) poäng ifall man lyckas köra på en Merca, en vägstolpe eller en gamling. Extrapoäng för cyklister! De är svårare att ta!

2. Begått en synd. Jag och Rakel snyltade på Tingvallagymnasiets lunchbuffé! Fast vi inte är elever där!!! :O:O

3. Förstått skånska.

Meddelande till Sebastian/Lasse: Vi måste sluta råka stöta ihop med varandra på bibliotek/skolor! Händer pinsamt ofta!

Gott folk, detta är konst!

I min kurslitteratur (Konst och Design I) - om blodets betydelse i konst:

"Blod kan vara heligt och ädelt, matyrers och soldaters offerblod. Blodfläckar på ett lakan markerar förlust av oskuld och passage in i vuxenlivet. Blod kan också vara smittat och "farligt", syfilis- eller aidsblod. Uppenbarligen ger blod en mängd uttrycksfulla och symboliska associationer."

Även detta finnes i samma verk (ej för känsliga):

"...performancekonstnären Ron Athey skar i en medaktörs kött på scenen och sedan hängde upp bloddrypande pappershandukar över publiken."

Någon som vill hjälpa mig att skapa konst? :)

Historien om Druttens framtid - 1

Det var torsdag kväll. Klockan var omkring 22. Jag satt vid TV:n och kände mig lite småstressad över framtiden, som vanligt. Här hade jag suttit helt fri en hel sommar - något som inte har inträffat sedan sommaren 2003. Nybakad student, arbetssökande, "mellan-två-jobb".... men detta är egentligen bara fina benämningar av den hårda sanningen: arbetslös! Bilden uppenbarade sig för mig igen, som så många gånger förr denna sommar

Triino, 19 år, sitter och njuter i solen på en parkbänk, hon ler och skrattar. Allt verkar så idylliskt. Men det är något som inte stämmer - ölburken - i hennes hand! Jag förstår inte. Öl? MEN! Sedan ser jag Dem! Fasansfullt! Faaaasaansfullt! Jag kippar efter andan! Jag ruskar kraftigt på huvudet och försöker skrika. Nej... NEJ! Där sitter Sunnes A-lag! Och jag... jag är en av dem!!!

Jag kastade mig över datorn, snabbt letade jag mig in på Karlstad Universitet och (sen)anmälde mig till följande:

- INLEDANDE MATEMATIK
- KONST & DESIGN I

Jo, jag vet; jag lovade och svooor på att iiiinte plugga på miiiinst 1 år efter IB. Men se där,  imorgon blir jag en pluggis igen. På 150%. Galet? Ja. Naivt? Kanske.

Om matten går bra nu i höst, så blir det Matematik A till våren. Matte på universitetsnivå alltså. Något säger mig att min hjärna har invaderats av små larver från yttre rymden som just nu håller på att utföra operation "SJÄLVDESTRUKTIV".

Och att stanna i Sunne/Karlstad ett år till... verkligen inte vad jag vill... men jag måste ha matten om jag ska plugga vidare till mitt framtida yrke.

Fortsättning följer... antar jag.

Veckans Låt - vecka 35

Kings of Leon - Notion

Min skrivkrammp är bårta!

Mina kära blåggläsare (har jag några kvar?) som ni kansche märkt har jag jort ett uppehåll från blåggvärlden denna somar. Detta beror på min skrivkrammp. Denna skrivkrammp har olykligtvis medfört glömmska av stavning. Jag ber så myket om urschäckt.

Nej hörni, riktigt så illa är det inte. Men efter Milano har jag haft lite problem med inspirationen. Milano ja, det var riktigt bra. Om ni är sugna på en uppdatering så får ni gärna läsa följande punktlista:

- Milano, Italien (inkluderade en dos nästan-bli-utslängd-från-hotel-p.g.a.-en-stupfull-engelsman, en matsked byta-hotel-3ggr-under-en vecka, en nypa danskar och en tesked galen barrunda innan hemresan kl.04.00)

- Körkort (har det inte än, kanske aldrig får det...)

- Drammen, Norge (sökte jobb, finns bara en massa deltid och extra.. i Drammen i alla fall)

- Ekonomiplugg (har ju börjat i alla fall)

- Gnäll (p.g.a. för mycket fritid och oviss framtid)

- Inlines (min nya hobby som mestadels utförs på gator med mindre trafik för att undvika offentlig genans p.g.a. min "Bambi-på-hal-is"-stil)

- Flytt (....hem till Sunne.....inga kommentarer... eller jo, en; fy f-n...)

Med detta nedskrivet återstår endast en punkt jag vill ta upp. Jag har gjort något gaaaanska avskyvärt med min närmsta framtid... Ledtråd? Börjar på P. Slutar med LUGG.

Destination Known: Milano, Italien

Jag gjorde det! Berättade för mamma om resan. Det var nog bäst ändå att tala om det före resan. Tänkte från början ringa och berätta det för henne när jag kommit dit - överraska henne - men jag tänkte om. Säkerhetsfråga, tyckte vissa. Jag håller med - till viss del. Men berättade främst för att jag inte gillar att ljuga/undanhålla sanningen. Mamma blev bara glad. Puuuh.. Hon berättade även att hon redan hade märkt att något var på gång. Inte vad, men att det var något. 

Jag kan verkligen inte ljuga!

Så, imorgon bär det av till Milano! Wohoo! Det blir Rakel och jag. En ren impulsgrej!

Lilla mammsen

Jag borde berätta för mamma innan jag gör det.

Har så dåligt samvete. Det verkade som en kul idé från början. Lite galen... ni vet, som jag brukar vara.

Men jag vill inte ge människan en hjärtattack, hon är ju bara 40 för Guds skull!

Velar fram och tillbaka.

Nej, imorgon bitti ringer jag! ...eller imorgon kväll... kanske på onsdag morgon... då kan hon inte säga så mycket.

Veckans Låt #1

Tänkte köra med veckans låt här på bloggen. Inte för att jag tror att ni har samma musiksmak som jag, men kanske är det någon kväll som ni hade tänkt att dra igång världens fest då ni kommer på att hela eran musikmapp på datorn består utav diverse Hanna Montana, Jill Johnson, Lasse Stefanz och Eminem låtar. Panik! Men då, förstår ni, är det bara att klicka er in på min blogg och söka efter veckans låt och festen är räddad!

Nja, tänkte mest bara på att jag själv älskar att få låttips av folk. Man tröttnar oftast efter att ha hört sina egna låtar för femtioelfte gången.

Men jag börjar med en icke-fest-låt... herregud, klockan är ju bara halv 10 på morgon. Skön att lyssna på. :) 

Oren Lavie - Her Morning Elegance

Brüno ist superheiß!

Achtung! Jag ska se Brüno på bio ikväll.

Får se om jag kan återhämta mig från skrattattackerna sen.

Bildkälla

Jag faller ALDRIG för grupptryck!

Ojojoj... det här är inte likt mig själv... jag har bytt från blogg.se till blogger.com istället.

Hmm, men jag har suttit och filurat lite på några bra argument som får er att bortse från det faktum att jag fallit för grupptrycket.

1. Ett nytt kapitel har börjat i mitt liv och det känns som att jag måste uttrycka detta på något sätt. Du vet, så som tjejer färgar hår när det gjort slut med en kille... för att få en känsla av nystart och kunna lämna det gamla bakom sig.

2. Det har argumenterats för blogger.com (a.k.a. blogspot) bland IB-folk så länge jag kan minnas. Jag, proffsbloggaren no.1, kände att jag har den rätta kunskapen att avgöra detta. Så jag "bara testar" detta form av bloggande för att kunna fortsätta vara den där experten/rådgivaren för mina goda bloggalna vänner.

3. Eeeee... jag gjorde det när jag var full.

Ännu äldre inlägg

http://triino.blogg.se