Ännu en dag avklarad. Äntligen får jag lära mig nya grejer i matten. Det har varit mycket repetition av gymnasiematte, därför har jag kunnat det mesta. Började nästan tro att jag var bra på matte - tja, ibland behövs man tas ner på jorden..
Efter skolan tog jag min dagliga tur på stan i väntan på tåget. Tro mig - jag kan snart varenda prislapp, varenda butiksbiträdes namn och alla spellistor i stans affärer.
Hursomhelst, när jag kom in på Bianco hörde jag att de spelade en av mina favoritlåtar. "WOW!" tänkte jag, då jag aldrig har hört den spelas i en svensk butik/nattklubb/radio förut. Jag var jätteexalterad och nynnade med låten i mina tankar. "Och så refrängen: Au son de la rythmique, les onde sont platoniques... hmmhmmhmm, la musique, la musique... lalalalala.." Snart upptäckte jag att låten höll på att gå över till ännu en superbra låt. Jag log smått för mig själv. "David Guetta!!!! Memories - vilken lyckodag!"
Efter ett bra tag insåg jag dock att det inte alls var någon snygg övergång utan låtarna spelades parallellt. Jag började bli lite fundersam...
Ja, i själva verket var det tydligen min ringsignal som jag trögfattat gått och gungat med till. Så om någon skulle få för sig att ringa mig, och jag inte svarar, så är det nog för att jag går och dansar till ringsignalen, samtidigt som jag undrar vem det är som har så underbar musiksmak.
bamboo pillow king
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar