HALLÅ I STUGAN!

Jag börjar på en ny kula! Woho!

IT'S A HARD TIME LIFE FOR US

Jag lever i förnekelse. Den här bloggen är inte, inte, död! Här kommer en liten uppdatering, hursomhelst.

• Jag. Är. Ganska. Död. Förra veckan jobbade jag 45 timmar. Den här veckan har jag jobbat 21 timmar - på 2 dagar.
• Jag åkte till London för att festa och ha kul. Jag jobbar och sliter som ett djur för att ha råd att festa och ha kul. Tyvärr saknas tid för att festa och ha kul. Hmm.. den här ekvationen går inte ihop.
• Det finns verkligen fler australienare och spanjorer här än engelsmän. Ska man skratta eller gråta? Australienare är ju en aning konstiga har jag märkt.
• Våran landlady. Häxan. Vägrar gå med på att låta oss flytta, trots att "överenskommelsen" säger något annat. På söndag morgon flyttar Raffe och jag ändå, whether she likes it or not. Ay Caramba, vad rebelliska vi är.
• Jag har ÄNTLIGEN fått bankkonto, internetbank och bankkort. Great. Nu saknas bara lönen. Fredag. fredag, frreeeedaaaag.
• Fredag är också Dagen. Solsken, värmebölja, ledigt, lön, utgång. Boo-yah!
• Raffe är sitt vanliga jag. Dejtar lite folk här, och lite folk där. Ibland lagar hon mat åt mig. Och jag går till jobbet och tjänar ihop vår brödföda. Vi är kärnfamiljen #1.
• Klorvattnet börjar gå mig på nerverna. Håret känns som en kvastborste.
• Jag har aldrig varit en serie-människa. Har inte haft tid att kolla på tv de senast åren. Numera är jag en stolt följare utav: Glee, The Vampire Diaries (som egentligen är smärtsamt dålig), True Blood, Sex and the City... fick jag med alla nu?
• Hur många serier Raffe följer ska vi inte ens tala om.
• Nä, nu får jag ta tag i mitt liv här och hitta på något nyttigt att göra. Livet går ju inte bara ut på att jobba och festa. Ah, kanske ska man ta och kolla på lite Glee innan läggdags?

Hoppas ni känner er lite klokare nu.

TRANS-MOMENTS

Jag måste sluta med mina trans-moments på tuben. Jag har en tendens att placera mina tankar, och min blick, någonstans långt ifrån verkligheten. Denna dåliga vana är dålig för oftast leder det till att jag missar min station och hamnar vilse (nja, riktigt vilse blir man ju inte eftersom det finns tube-kartor överallt).

Inatt när jag skulle hem från jobbet hoppade jag på en av de sista tubetågen för dagen. Plötsligt rycker jag till och inser att jag inte har koll på vilken nästa station är. Hade jag redan åkt förbi Oxford Circus? Men ikväll hade jag turen på min sida och kunde kliva av vid Oxford Circus, istället för någon stökig förort i zon 7 - mitt i natten.

Usch ja, borde verkligen sluta med mina trans-moments.

EN PARANTES: JAG KÄNNER INTE KLORSMAK AV KRANVATTNET LÄNGRE! Måste betyda att jag hamnat i någon slags Fas 2 av min London-experience. Så trevligt!

CELEBRATION: 1 MÅNAD

Attans. Nu blev det inget inlägg såhär på Raffes och min "1 månad i London"-dag. Klockan är 00.00, eller 01.00 i Sverige.

Men ändå, tänkte att det skulle passa bra med en liten sammanfattning av våran första månad i London.

• De första två veckorna var slitsamma. Jobbletande och bostadssökande på en och samma gång tog på krafterna. (och på fötterna - skavsår - aj)
• Jag undrar hur mycket klor jag har fått i mig genom dricksvattnet, under den här månaden. Jag dricker säkert en pool om dagen.
• London är smutsigt. Sverige är rent.
• London består 50% av australienare.
• Jag gillar mitt jobb.
• Jag bränner händerna minst 2 ggr per dag, då jag vill tvätta ansiktet i varmt vatten. Engelsmännen envisas dock med en kran för skållhett vatten och en kran för iskallt vatten. Begreppet lagom existerar inte här.
• Mjölken är nästintill odrickbar här. Svensk mjölk, ja tack! Milko!
• Raffe tar hand om mig här. Lagar mat nästan varje dag åt mig. Jag skäms.
• Jag har bestämt mig för att börja snylta på drinkar för att komma undan med billigare utekvällar. Dock är drinkarna här på en rimlig prisnivå. Man måste inte vara miljonär för att ha råd med dem.
• Jag är inget stort fan av tv-serier, men nu har jag börjat följa Vampire Diaries (en pinsam Twilight-kopia) och The Big Bang Theory. För att inte glömma Sabrina Tonårshäxan - som jag alltid kollade på i mellanstadiet.
• Jag saknar inte svensk mat. Eller tja, Rakel lagar ju köttbullar åt mig så det finns ingen anledning att sakna.
• Det bästa med London är att man kan gå ut vilken kväll som helst. Gött mos.
• Jag känner mig som en storstadsmänniska när jag åker med tuben till jobbet. Jag vet exakt var utgångarna är, var på tåget jag ska kliva på för att vara mest tidseffektiv och då jag suckar åt förvirrade turister som blockerar "snabbfilen" på rulltrappan.
• It is FREEEEEZING here. Om ca 15 dagar bör det vara juni. Hmm, kan det verkligen stämma? Hur har ni det i Sverige?

Japp, sätter punkt här. Hur jag har firat dagen då? Jobbat. Men jag får hitta på något i helgen.

BENNY MED BILEN

Salutations!

Idag har jag återigen en ledig dag. Gillar dessa dagar. Känns som om jag ständigt jobbar. Men jobbet är kul. Eller ja, folket på jobbet är roliga, vilket gör det lite mer uthärdligt att jobba.

Efter jobbet i lördags hängde jag på Raffe och hennes span/kille/date(?????) ut. Dessa 2 hade fixat en "date" åt mig med. Men den människan var inte en rolig en, han lyckades inte direkt framställa sig som en charmig kille.

För det första var de otroligt försenade eftersom den här killen, låt oss kalla honom Benny, hade en klocka som gick fel. När klockan var 10 pm trodde Benny att klockan var 8 pm. Hur lyckas man med det?

När de väl anlände till min restaurang kunde de inte komma in för drinkar, då Benny hade bestämt sig att ta med sin kära bil och inte kunde hitta parkeringsplats. Så jag och Raffe fick lämna kvar(!!!) våra T.H.E. Chocolate Nuclear Bomb drinkar. Det kallar jag alkoholmissbruk!

Vi hoppade in i bilen och åkte norrut. Resan till klubben tog sin lilla tid p.g.a. Londontrafiken. Att ta tuben skulle ha varit mycket smidigare. Sedan lekte Benny lite med bilen också, ni vet, körde lite vingligt sådär. Det var jättekul. Inte alls idiotiskt...

När Benny skulle fickparkera dyker en buss upp bakom honom som hindrar honom att backa in. Då presenterar Bennys charmigt aggresiva sida sig. När han ändå äntligen kan fickparkera lyckas han krocka med den parkerade bilen bakom, trots sin pipande krock-varnare. Hela situationen var otroligt pinsam.

Benny var även otroligt osocial och kort. Kan ju nämna att han gick hem ganska tidigt. Inte mig emot. Bättre lycka nästa gång?

PORTFÖLJEN

Igår när jag och spanjorerna (Helan och Halvan kallar vi dom för) satt på tuben till baren såg jag en svart portfölj stå alldeles ensam vid ett säte.

Min första tanke: en bomb.

Vi satt och småskrattade för alla tänkte på samma sak. Lite smått paranoid är man allt här i London, då de tidigare iår varnade för att London är ett hett mål för attentat just nu.

Ja, vi fnissade åt våra fåniga fantasier... men innerst inne ville vi bara bort från det tåget så snabbt som möjligt. Vi räknade stationer. 6 stopp till. Nej, skulle vi kanske ta och gå av lite tidigare? Och åkte inte tåget lite väl sakta? Det var nästan som att vi spelade rysk roulette - ingen skulle fega ur här inte. Så där satt vi. Med den svarta portföljen mittemot oss. Och fantiserade om morgondagens stora, tragiska headlines.

Just när jag kände att kallsvettningarna höll på att ta över helt och hållet, kom det en vakt och tog väskan med sig.

Tack gode gud. Så kvällen blev väl ganska lyckad ändå, antar jag.

THANK GOD

Äntligen ledig. 2 dagar. Nog för att jobbet är roligt, men igår hade vi ett privat event och jag blev tvungen att jobba 12 timmar i rad. När jag sedan skulle hem med nattbussen, som aldrig kom, blev jag lite less. Efter 45 minuter i kylan dök den upp.

Nu ska jag bara njuuuuuutaaa (och festa).