Dagen för avresa var en fruktansvärd dag för mig. Konstigt kan tyckas, då jag hade Paris väntandes på mig. Men följande incidenter stökade till min dag, så att säga:
1. Tenta i delkurs 3 skulle lämnas in på tisdag. Då jag reste på måndagen, bestämde jag mig för att lämna in tentan tidigare. Jag var otroligt stolt över mig själv. Superlycklig. Ett helt dygn före sista deadline! Hur ofta händer det på en skala? Jag redigerade essän lite på skolans datorer, skrev ut den (ah, så präktfull essä!) och begav mig till Studentcentrum för att lämna in. Klockan var cirkus 09.50 när jag närmade mig stället och möttes av en faaaasaaansfull syn. DET VAR STÄNGT! STUDENTSKIIITCENTRUM VAR STÄNGT! Men jag höll mig ändå någorlunda lugn.. kollade efter öppettider. Klockan 10 skulle Studentcentrum slå upp portarna... och jag skulle vara på tågstation 10.15. Jag tvingades alltså att överväga lite. Hmm. Paris eller lämna in hemtenta. Paris eller lämna in hemtenta. Paris eller... PARIS! Jag skulle inte kunna få med båda som svar på den ekvationen och inget, INGET, skulle komma emellan Paris och mig. (Som tur var postade(!) jag tentan från Stockholm och allt löste sig till slut och jag levde lyckliga i alla mina dagar)
2. Jag satt på tåget och skulle avnjuta en fika beståendes av en yoghurtburk med müsli. En sekunds icke-funktion av hjärnceller och jag satt med yoghurten över hela knät, på resebagen och på diverse andra föremål som fanns i min närhet den stunden. Gött mos! Så jag fick privilegiet att lukta yoghurt hela vägen fram till Paris.
3. Jag hade glömt mobilen. I denna teknik-freakade värld som vi lever i, där en dag utan Facebook är en förstörd dag, där en dag utan internet är omöjlig dag och där en dag utan mobil är en domedag... Med gråten i halsen insåg jag att jag var tvungen att klänga mig fast vid Rakel hela resan om vi skulle lyckas komma hem välbehållna tillsammans.
Men! Man kan inte bara fokusera på det negativa. Det fanns ju ett par riktiga höjdpunkter också.
1. Vi fick träffa Annelise!!! Lite korthårigare, lite franskare(?) men alltid lika glad. Det var underbart att träffa henne efter dessa 3 månader.
2. Rakel blev raggad på av en flygrädd fransman som satte sig bredvid oss på flyget (när vi, ironiskt nog, satt och pratade om döden). När planet landade (någorlunda skakigt) greppade fransmannen hennes hand av rädsla - en handling som verkade hrrrm.. något planerad. Lite klyshigt kanske, men sådana är väl dom där fransmännen...
Raffe & jag på tåget mot Sthlm, INNAN yoghurtincidenten. (därav leendet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar