Styckesindelning? Nä, sådana dumheter har vi inte här.

Min första tentamen har jag haft idag, kära vänner! Eller tenta och tenta… en tentauppgift på delkurs 1 i Konst och Design. Ujujuj, ni anar inte vilken ny människa jag är nu efter allt IB-tjafs. Jag är riktigt ordentlig i skolan nu. (och nej, jag är inte ironisk) Men fasiken. Det lönar sig inte!

Tentauppgiften var en essä på 2-3 sidor. Jag satt och petade på uppgiften flera timmar i sträck. Ja, ni anar inte hur bra fakta jag fick fram, jag källhänvisade allting ypperligt och jag använde mig av en, i högsta grad, professionell styckesindelning. Åh, en IB lärare skulle ha svimmat av stolthet! SVIMMAT AV STOLTHET, HÖRNI! Jag var mycket nöjd och tackade IB-gudarna för allt jag lärt mig de senaste 3 åren genom piskande tjat. Tjat om referenser, meningsuppbyggnad och hur alldeles extremt mycket farligt det är att inkludera jagformen. Till råga på allt detta skrev jag ut essän i färg (som faktiskt var jättemycket dyrare än svart/vitt) och pappret var inget vanligt papper, utan blankt, tjockt... och extra vitt!

Men.. Det finns ju alltid ett men.

På lektionen fick jag reda på följande; man skulle gärna använda sina egna reflektioner och tankar, alltså inte bara jag form, utan jag-jag-jag-form. Det där med källhänvisning verkade inte så många ta på blodigt allvar – hallå?? Jag lånade för guds skull de tyngsta böckerna från biblioteket för att kunna källhänvisa till något saftigt!!! Och det visade sig ju såklart att det där med blankt, fint papper också var superduperonödigt, då vi får lämna in ett ”final draft” nästa vecka. Suck säger jag bara. Suck. När man för en gångs skull försöker.

(Här är veckans 2:a största vardagsdrama förresten: det är så att jag har köpt ett par jeansleggings i storlek ”Förstora” så igår tvättade jag dom i 60 grader istället för det rekommenderade 40. Idag var de dock fortfarande förstora. Nu har jag slängt in dem i tvättmaskinen i vågade 95 grader istället. Får se hur det artar sig…)