Idag hade vi tentamen på delkurs 2. Det gick ut på att analysera en fasads arkitektur. Fasaden skulle finnas i ens närmiljö. Sedan skulle man göra förändringar i fasaden, sätta sin egen prägel på den och samtidigt kunna motivera ändringarna. Jag valde det fulfula Handelsbankenskontoret i Sunne.
I alla fall... Orrholmen kom upp i arkitekturdiskussionen och stället blev ratat som bara den! (DO u hear me, Korven??) Det skrattades åt de fula fasaderna och det skrattades åt garagemusiken... men framför allt skrattades det åt smeknamnet Porrholmen. Usch! Det gick mycket smärtsamma ilningar genom mitt bröst då! Kära, kära, Orrholmen. Tja.. vissa människor kan inte uppskatta äkta draculamusik i en underbart konstnärlig miljö. ;) Så många promenader jag har tagit i det garaget. Stressade promenader (på väg mot skolan), mental breakdown promissar (på väg mot exams), nattliga promenader (på väg hem från Arena/filmkvällar), slitna promenader (på väg hem med matkassar på 2 ton), drömmande promenader (drömmande om Ben&Jerry glass)... ja, ni förstår. En del av mitt hjärta tillhör, och kommer alltid att tillhöra, Orrholmen. Men det tillhör det förflutna nu. The paaaaast.
Nu promenerar jag i skogen istället. Utforskar vår lilla by i brist på annat. Jag har fortfarande inte hittat alla stigar och vägar än. Men det är inte alls lika spännande som ett Orrholmsgarage. Jag har inte sett några vilda djur, inte ens en liten hare. (inte för att jag någonsin såg några i garaget) Jag stöter sällan på människor. Ibland utmanar jag ödet och ger mig av, in i den djupaste av alla skogar. I lördags var jag och upptäckte en alldeles ny stig. Men den ledde mig bara till en vaktplats. Jäkla älgjägare. Och så gick jag hem.
Say whaaaat?! Skrattade de åt garaget?! :( Det smärtar mig att läsa detta.. Men men, som sagt, alla kan inte uppskatta det fina i livet!
SvaraRadera