PORTFÖLJEN

Igår när jag och spanjorerna (Helan och Halvan kallar vi dom för) satt på tuben till baren såg jag en svart portfölj stå alldeles ensam vid ett säte.

Min första tanke: en bomb.

Vi satt och småskrattade för alla tänkte på samma sak. Lite smått paranoid är man allt här i London, då de tidigare iår varnade för att London är ett hett mål för attentat just nu.

Ja, vi fnissade åt våra fåniga fantasier... men innerst inne ville vi bara bort från det tåget så snabbt som möjligt. Vi räknade stationer. 6 stopp till. Nej, skulle vi kanske ta och gå av lite tidigare? Och åkte inte tåget lite väl sakta? Det var nästan som att vi spelade rysk roulette - ingen skulle fega ur här inte. Så där satt vi. Med den svarta portföljen mittemot oss. Och fantiserade om morgondagens stora, tragiska headlines.

Just när jag kände att kallsvettningarna höll på att ta över helt och hållet, kom det en vakt och tog väskan med sig.

Tack gode gud. Så kvällen blev väl ganska lyckad ändå, antar jag.