tisdag 29 september 2009

Finding Neverland

Det är fredag kväll. The Fantastic Four (HannaKorven, EmelinaMunken, NakenRakel och TriinoDrutten) står i Sunnes Coopbutik och ska välja kvällens dessertsnacks. Vi står och kivas om vi ska slå till på pensionärsgodis eller på "ta 4 för 20 kr"-godis. Mitt i denna heliga diskussion får The Fantastic Four syn på något som framkallar en major nostalgitripp till 90-talets barndom! Låtsastatueringar!!! FRÄÄÄNT!

Ett flertal motiv från Ice Age och Kinderägg skapar ett sådant starkt "vill-ha"-begär hos oss att vi överväger att sno med oss tatueringarna - utan att handla några ägg alls(!!!), varken hönsägg eller Kinderägg. Men samvetet ryter till och får oss att lägga upp låtsastatueringarna på rullbandet - vi är villiga att betala nästintill vadsomhelst för de j-kla tatueringarna.

Klockan är 23.30. The Fantastic Four är redo att ta Sunnes gator med storm. Vi skuttar fram de 500 m till Selma (ett uteställe), überlyckliga över att vi varken äger körkort eller rejäla framtidsplaner. Och ännu gladare över att Selma har sänkt entréåldern från 20 till 18 år. Lätt som en plätt kommer vi in på Selma. Ja, livet leker verkligen! Men något horribelt får oss, The Fantastic Four, att stanna upp.

Någonting är... låt säga... VÄLDIGT fel... Var är de snygga killarna? Vad gör alla 40+ här? Vad gör alla 50+ här? Vad gör alla 60+ här? Varför är alla klädda i kostym? Varför stirrar alla så på oss??? OCH VARFÖR VAR VI TVUNGNA ATT LÅTSASTATUERA VÅRA HALSAR, HÄNDER OCH ARMAR?????

Så där står vi som fån, The Fantastic Four, och försöker dölja våra fjantiga, dumma, löjliga låtsastatueringar.

torsdag 24 september 2009

Les voix sont atomiques, la musique, la musique...

Ännu en dag avklarad. Äntligen får jag lära mig nya grejer i matten. Det har varit mycket repetition av gymnasiematte, därför har jag kunnat det mesta. Började nästan tro att jag var bra på matte - tja, ibland behövs man tas ner på jorden..

Efter skolan tog jag min dagliga tur på stan i väntan på tåget. Tro mig - jag kan snart varenda prislapp, varenda butiksbiträdes namn och alla spellistor i stans affärer.

Hursomhelst, när jag kom in på Bianco hörde jag att de spelade en av mina favoritlåtar. "WOW!" tänkte jag, då jag aldrig har hört den spelas i en svensk butik/nattklubb/radio förut. Jag var jätteexalterad och nynnade med låten i mina tankar. "Och så refrängen: Au son de la rythmique, les onde sont platoniques... hmmhmmhmm, la musique, la musique... lalalalala.." Snart upptäckte jag att låten höll på att gå över till ännu en superbra låt. Jag log smått för mig själv. "David Guetta!!!! Memories - vilken lyckodag!"

Efter ett bra tag insåg jag dock att det inte alls var någon snygg övergång utan låtarna spelades parallellt. Jag började bli lite fundersam...

Ja, i själva verket var det tydligen min ringsignal som jag trögfattat gått och gungat med till. Så om någon skulle få för sig att ringa mig, och jag inte svarar, så är det nog för att jag går och dansar till ringsignalen, samtidigt som jag undrar vem det är som har så underbar musiksmak.

onsdag 23 september 2009

Favorit i repris

HAHAHAHAHAHAHAHAHA - lika rolig varje gång.

måndag 21 september 2009

Men jag är bra på att teckna små detaljer.

Frågan lyder: vågar man dyka upp i skolan imorgon?

Det är dags igen. Modellteckning. Nakna människor. Naken man (förmodligen) Oh la la!

söndag 20 september 2009

I'm not who I used to be, anymore

Hela fredag, lördag, söndag har spenderats i Sunnes skogar. Imorgon kommer att spenderas i Sunnes skogar.

Jag ska tala om för er... att saker händer med en... när man är borta från civilisationen så pass länge. Hemska saker... (tog ett självporträtt på kameran idag, för att ge ett bra exempel)

På tal om att vara isolerad... jag är så TRÖTT på Sverige. Svenskar är tråkigt folk. No offence - det finns roliga svenskar också (bl.a. de som har namn efter olika livsmedel). Men tyvärr inte de som är omkring nuförtiden. De släpper inte loss på samma sätt. Jag saknar det. Lite isolerad från avslappnade/roliga/lite sjuka människor.

lördag 19 september 2009

Tecken på att man börjar bli (eller är) vuxen...

1. Jämnåriga bekanta börjar bli ägare till caféer, egna företagare eller dylikt.

2. Drycken Pucko smakar inte lika gott som man minns att det smakade.

3. Det känns konstigt att bo hemma (hos föräldrarna).

tisdag 15 september 2009

Styckesindelning? Nä, sådana dumheter har vi inte här.

Min första tentamen har jag haft idag, kära vänner! Eller tenta och tenta… en tentauppgift på delkurs 1 i Konst och Design. Ujujuj, ni anar inte vilken ny människa jag är nu efter allt IB-tjafs. Jag är riktigt ordentlig i skolan nu. (och nej, jag är inte ironisk) Men fasiken. Det lönar sig inte!


Tentauppgiften var en essä på 2-3 sidor. Jag satt och petade på uppgiften flera timmar i sträck. Ja, ni anar inte hur bra fakta jag fick fram, jag källhänvisade allting ypperligt och jag använde mig av en, i högsta grad, professionell styckesindelning. Åh, en IB lärare skulle ha svimmat av stolthet! SVIMMAT AV STOLTHET, HÖRNI! Jag var mycket nöjd och tackade IB-gudarna för allt jag lärt mig de senaste 3 åren genom piskande tjat. Tjat om referenser, meningsuppbyggnad och hur alldeles extremt mycket farligt det är att inkludera jagformen. Till råga på allt detta skrev jag ut essän i färg (som faktiskt var jättemycket dyrare än svart/vitt) och pappret var inget vanligt papper, utan blankt, tjockt... och extra vitt!

Men.. Det finns ju alltid ett men.

På lektionen fick jag reda på följande; man skulle gärna använda sina egna reflektioner och tankar, alltså inte bara jag form, utan jag-jag-jag-form. Det där med källhänvisning verkade inte så många ta på blodigt allvar – hallå?? Jag lånade för guds skull de tyngsta böckerna från biblioteket för att kunna källhänvisa till något saftigt!!! Och det visade sig ju såklart att det där med blankt, fint papper också var superduperonödigt, då vi får lämna in ett ”final draft” nästa vecka. Suck säger jag bara. Suck. När man för en gångs skull försöker.

(Här är veckans 2:a största vardagsdrama förresten: det är så att jag har köpt ett par jeansleggings i storlek ”Förstora” så igår tvättade jag dom i 60 grader istället för det rekommenderade 40. Idag var de dock fortfarande förstora. Nu har jag slängt in dem i tvättmaskinen i vågade 95 grader istället. Får se hur det artar sig…)