Finding Neverland

Det är fredag kväll. The Fantastic Four (HannaKorven, EmelinaMunken, NakenRakel och TriinoDrutten) står i Sunnes Coopbutik och ska välja kvällens dessertsnacks. Vi står och kivas om vi ska slå till på pensionärsgodis eller på "ta 4 för 20 kr"-godis. Mitt i denna heliga diskussion får The Fantastic Four syn på något som framkallar en major nostalgitripp till 90-talets barndom! Låtsastatueringar!!! FRÄÄÄNT!

Ett flertal motiv från Ice Age och Kinderägg skapar ett sådant starkt "vill-ha"-begär hos oss att vi överväger att sno med oss tatueringarna - utan att handla några ägg alls(!!!), varken hönsägg eller Kinderägg. Men samvetet ryter till och får oss att lägga upp låtsastatueringarna på rullbandet - vi är villiga att betala nästintill vadsomhelst för de j-kla tatueringarna.

Klockan är 23.30. The Fantastic Four är redo att ta Sunnes gator med storm. Vi skuttar fram de 500 m till Selma (ett uteställe), überlyckliga över att vi varken äger körkort eller rejäla framtidsplaner. Och ännu gladare över att Selma har sänkt entréåldern från 20 till 18 år. Lätt som en plätt kommer vi in på Selma. Ja, livet leker verkligen! Men något horribelt får oss, The Fantastic Four, att stanna upp.

Någonting är... låt säga... VÄLDIGT fel... Var är de snygga killarna? Vad gör alla 40+ här? Vad gör alla 50+ här? Vad gör alla 60+ här? Varför är alla klädda i kostym? Varför stirrar alla så på oss??? OCH VARFÖR VAR VI TVUNGNA ATT LÅTSASTATUERA VÅRA HALSAR, HÄNDER OCH ARMAR?????

Så där står vi som fån, The Fantastic Four, och försöker dölja våra fjantiga, dumma, löjliga låtsastatueringar.

Les voix sont atomiques, la musique, la musique...

Ännu en dag avklarad. Äntligen får jag lära mig nya grejer i matten. Det har varit mycket repetition av gymnasiematte, därför har jag kunnat det mesta. Började nästan tro att jag var bra på matte - tja, ibland behövs man tas ner på jorden..

Efter skolan tog jag min dagliga tur på stan i väntan på tåget. Tro mig - jag kan snart varenda prislapp, varenda butiksbiträdes namn och alla spellistor i stans affärer.

Hursomhelst, när jag kom in på Bianco hörde jag att de spelade en av mina favoritlåtar. "WOW!" tänkte jag, då jag aldrig har hört den spelas i en svensk butik/nattklubb/radio förut. Jag var jätteexalterad och nynnade med låten i mina tankar. "Och så refrängen: Au son de la rythmique, les onde sont platoniques... hmmhmmhmm, la musique, la musique... lalalalala.." Snart upptäckte jag att låten höll på att gå över till ännu en superbra låt. Jag log smått för mig själv. "David Guetta!!!! Memories - vilken lyckodag!"

Efter ett bra tag insåg jag dock att det inte alls var någon snygg övergång utan låtarna spelades parallellt. Jag började bli lite fundersam...

Ja, i själva verket var det tydligen min ringsignal som jag trögfattat gått och gungat med till. Så om någon skulle få för sig att ringa mig, och jag inte svarar, så är det nog för att jag går och dansar till ringsignalen, samtidigt som jag undrar vem det är som har så underbar musiksmak.

Favorit i repris

HAHAHAHAHAHAHAHAHA - lika rolig varje gång.

Men jag är bra på att teckna små detaljer.

Frågan lyder: vågar man dyka upp i skolan imorgon?

Det är dags igen. Modellteckning. Nakna människor. Naken man (förmodligen) Oh la la!

I'm not who I used to be, anymore

Hela fredag, lördag, söndag har spenderats i Sunnes skogar. Imorgon kommer att spenderas i Sunnes skogar.

Jag ska tala om för er... att saker händer med en... när man är borta från civilisationen så pass länge. Hemska saker... (tog ett självporträtt på kameran idag, för att ge ett bra exempel)

På tal om att vara isolerad... jag är så TRÖTT på Sverige. Svenskar är tråkigt folk. No offence - det finns roliga svenskar också (bl.a. de som har namn efter olika livsmedel). Men tyvärr inte de som är omkring nuförtiden. De släpper inte loss på samma sätt. Jag saknar det. Lite isolerad från avslappnade/roliga/lite sjuka människor.

Tecken på att man börjar bli (eller är) vuxen...

1. Jämnåriga bekanta börjar bli ägare till caféer, egna företagare eller dylikt.

2. Drycken Pucko smakar inte lika gott som man minns att det smakade.

3. Det känns konstigt att bo hemma (hos föräldrarna).

Styckesindelning? Nä, sådana dumheter har vi inte här.

Min första tentamen har jag haft idag, kära vänner! Eller tenta och tenta… en tentauppgift på delkurs 1 i Konst och Design. Ujujuj, ni anar inte vilken ny människa jag är nu efter allt IB-tjafs. Jag är riktigt ordentlig i skolan nu. (och nej, jag är inte ironisk) Men fasiken. Det lönar sig inte!

Tentauppgiften var en essä på 2-3 sidor. Jag satt och petade på uppgiften flera timmar i sträck. Ja, ni anar inte hur bra fakta jag fick fram, jag källhänvisade allting ypperligt och jag använde mig av en, i högsta grad, professionell styckesindelning. Åh, en IB lärare skulle ha svimmat av stolthet! SVIMMAT AV STOLTHET, HÖRNI! Jag var mycket nöjd och tackade IB-gudarna för allt jag lärt mig de senaste 3 åren genom piskande tjat. Tjat om referenser, meningsuppbyggnad och hur alldeles extremt mycket farligt det är att inkludera jagformen. Till råga på allt detta skrev jag ut essän i färg (som faktiskt var jättemycket dyrare än svart/vitt) och pappret var inget vanligt papper, utan blankt, tjockt... och extra vitt!

Men.. Det finns ju alltid ett men.

På lektionen fick jag reda på följande; man skulle gärna använda sina egna reflektioner och tankar, alltså inte bara jag form, utan jag-jag-jag-form. Det där med källhänvisning verkade inte så många ta på blodigt allvar – hallå?? Jag lånade för guds skull de tyngsta böckerna från biblioteket för att kunna källhänvisa till något saftigt!!! Och det visade sig ju såklart att det där med blankt, fint papper också var superduperonödigt, då vi får lämna in ett ”final draft” nästa vecka. Suck säger jag bara. Suck. När man för en gångs skull försöker.

(Här är veckans 2:a största vardagsdrama förresten: det är så att jag har köpt ett par jeansleggings i storlek ”Förstora” så igår tvättade jag dom i 60 grader istället för det rekommenderade 40. Idag var de dock fortfarande förstora. Nu har jag slängt in dem i tvättmaskinen i vågade 95 grader istället. Får se hur det artar sig…)

Öronsår efter igår

En vanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe, Arena, Burger King, hem och sova.

En ovanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe för 2. Hem till syrran för att torktumla ett par byxor innan utgång. Syrran inte hemma - ingen torktumling. Campus. Raffe's house. Burger King. Score. Dryga snobbar. Blue Moon. Gratis drinkar. Burger King. Campus. Spanjorer. Fransmän. Tyskar. Raffe's house.

Ja, annat är tråkiga Arena i alla fall. Men en mer högfärdig typ än den vi träffade igår får man leta länge efter. 

Konversationernas ungefärliga uppbyggnad:

Herr X: Jag, jag, jag... blablabla... blablabla, jag, jag... och jag.. 

T: Ok.. 

Herr X: Blahablahabla. Jag, jag, jag....... jag, jag, jag, JAAAAAG!!!!!!!

T: Jasså..

Jösses.

Bildbevis

Räven Måns :)

Säg hej till Måns

Jag kan med glädje meddela att vi har fått tillskott i familjen. Det har varit tomt dessa veckor, då min syster har övergivit familjen för IB(!), och skogen för storstaden. Ja, hon lämnade ett svårfyllt tomrum bakom sig - men nu, nu är det äntligen fyllt. För nu bor Måns här.

Vem är då Måns? Måns gillar körsbär. Han är en tidig-morgon-typ. Han är lite destruktiv - finner nöje i att förstöra skor. Han verkar gilla människor. Han är rödhårig. Väldigt hårig ...och han gillar tydligen att göra nummer 2 på vår trappa!

Det är Måns det - min räv.

OMG! OMG! OMG!

Dagens konstkurslektion var MYCKET speciell.

Jag har för första gången i mitt ritat av en krokimodell. Chocken kom under lunchen. Ja, läraren hade visserligen, innan rasten, sagt att vi skulle modellteckna efter lunch... men jag hörde ingenting om NAKENHET! Vi försökte bearbeta chocken, vid matbordet, genom att skämta bort ämnet. (Ni anar inte hur mycket man kan skämta om nakenhet)

I alla fall, efter lunch samlades vi i klassrummet. Krokimodellen (fyllig kvinna, ca 60 år) var redan där. Men hon var inte naken - än. Puh! Hon inledde lektionen med att, iförd en morgonrock, bara stå och prata om något(jag minns inte vad, jag minns inte ens hennes namn - jag var fortfarande i chocktillstånd). Sedan var det dags för nakenhet. Hon hängde av sig morgonrocken och ställde sig för att posa spritt språngande naken inför en klass om 20-25 pers. 

Först hade jag lite svårt att hålla masken. Jag fick med stor ansträngning försöka svälja mitt hysteriska fnitter. Men allteftersom kom man att glömma hennes nakenhet och man fokuserade istället på att teckna av. Slutsats: det var faktiskt kul och intressant. 

Nästa gång (ja, det lär bli 5-6 ggr till!) får vi kanske en manlig krokimodell att skissa av. Ja, vad ska man hoppas på - en ung eller en gammal?

(undrar hur många gånger jag lyckades få in ordet "naken" i detta inlägg?) Äh, bäst att jag taggar detta inlägg med "naken"... 

Jasså du, DJ? Själv är jag MD.

I fredags var det IB-reunion-party hemma hos Rakel. Jag älskar verkligen reunions - speciellt IB-reunions. Under kvällen agerade jag MD - musikdiktator. Förlåt, jag ska bättra på mig till nästa gång - låta er komma med förslag - om det inte gäller Grease/Katy Perry/Lady GaGa/diverse Svennelåtar förstås! Då börjar jag rycka hår av huvudet.

Nästa reunion blir den 26:e december. Skulle någon IB-M09:are mot all förmodan glömma bort det finns det ingen anledning att oroa sig. Denne person kan förvänta sig en spammad Facebok-inbox... redan i November. Om denne person däremot icke har ett Facebook konto... kan det bli problem.. men vem skulle det vara? (Jag vet en dock... men hon har ju redan ett LIV- höhö, ordvits)

Hursomhelst, i lördags var det Diploma-utdelning. Inget märkvärdigt, men diplomet var kul att få. Det glänste av silver och pappret var blankt och vackert. "Den ska jag rama in och hänga upp!" tänkte jag. Det är värt att besöka helvetet för ett sådant mästerverk till diplom. ;) 

Och idag.. har jag suttit och skissat till min konstkurs. Än så länge är det en barnlek. Läxa: skissa tre objekt som man finner i hemmet - vilka som helst(!!!)  Examinationsuppgift, delkurs 1: essä på 2-3 sidor. "Ursäkta! Jag tror det står fel på pappret... menar ni inte möjligtvis 20-30 sidor? ...Nähe, inte det?" Hu-hu! Annat var det för ett år sedan. Fast... än så länge är vi ju bara på delkurs 1.

Buss Numero Uno

Buss no.1 mot Universitetet (a.k.a. studentbussen) på vardagsmorgnar är ingen höjdare har jag kommit fram till. Motivering till denna slutsats:

Syn? PACKAT! Sedan när bussen stannar till på 2:a hållplatsen (där det står femtioelva personer till som ska på) ropar busschauffören; ni måste gå längre bak! Ungdomarna i bussen står och glor med halvöppna munnar ut på de stackars ungdomarna utanför, utan att ens göra så lite som att vicka på tårna. De står... och glor... Efter att busschauffören irriterat blängt bak på oss en gång till, gör några tappra studenter ett heroiskt försök och knör sig inåt.

Smak? Jag försöker varken smaka eller lukta p.g.a. den höga risken för svininfluensa!

Lukt? Ja, de få gångerna jag måste kippa efter luft så... jag tyckte jag kände igen lukten... efter ett tags funderande kom jag på det; ett svettigt och spritluktande Arena (under löningshelgen).

Känsla? Pressat.

Ljud? Brummande.

Lite storstadskänsla. :) Äh fy, jag är avundsjuk på er som drar utomlands/någonannanstans. Så småningom blir det väl min tur.

MEN(!) På fredag blir det ARENA! HATKÄRLEK! Lite mer hat än kärlek dock.

OCH(!) På lördag blir det IB Diploma Ceremony.

OCH(!) Nästa vecka snor jag syrrans lägenhet som egentligen är min lägenhet fast syrran tror att det är hennes lägenhet nu för att hon har sina möbler där men det är ju som sagt min lägenhet och... jag ska sluta flumma och räkna matematik nu istället.