Dagens Positiva Tanke

Nu när vi lider mot mörkare tider tenderar jag att tänka väldigt negativt. Jag blir allt lite av en pessimist, varje år, mellan oktober och mars. Därför kom jag på den geniala idéen att ha temat "Dagens Positiva Tanke" här på bloggen. Inte för att jag kommer orka uppdatera bloggen varje dag, men jag ska åtminstone hitta en riktigt positiv tanke varje dag. Ni borde göra detsamma. Jag tror i alla fall att det kommer råda bot mot den värsta vinterdepressionen. :D So here it is:

Dagens Positiva Tanke: Sunne har inte alltid varit ett dåligt ställe.

Sunnes enormt utbredda raggarkultur härstammar ju ifrån 50-talet. Innan dess fanns alltså inte denna vedervärdiga kultur - därav slutsatsen att Sunne måste ha varit ett bra samhälle. Innan 50-talet. Positivt, va?

PDP - The Truth

PDP - Post Diploma Programme.

Det är väl ganska klart vad jag sysslar med nuförtiden? Studerar. Konst & Design. Matematik. Men är det ganska klart? Eller är det ganska oklart? Det här egentligen vad jag sysslar med:

65 % Klippa. Klista. Måla. Teckna. Senaste "projekt": Ängel av papper. Människa i real-size av papper. Gubbe ihopklistrad av diverse skräp. Modellteckning. Lekstuga - på universitet. (kanske är det därför vi delar byggnad med universitetsdagiset)

10 % Läsa. Lite kurslitteratur men främst Jane Austen. Nyupptäckt författare för min del.

10 % Sova.

5 % Åka tåg. (inklusive sova lite till)

5 % Gå på museum. Och bli rörd till tårar över vacker konst.

4 % Övningsköra. Ja - FORTFARANDE! Funderar starkt på att åka till Kirgizistan och köpa mig ett körkort.

1 % Övrigt (räkna matte, äta, tvätta kläder, irritera syskon, klappa katten, sjunga i duschen etc.)

Så nej, jag dör inte av plugg. Förutom när jag "papercut-ar" mig själv och blöder till döds (ungefär).

Ser du stjärnan i det blå...

Goda idéer betalar sig.

Jag hade en god idé. Vi hade en god idé. Ja, den var förfärligt genialisk... förra helgen - efter en drink eller två.

Men goda idéer betalar sig!

Idé: Klockan 02.oo. Sen september. Iskallt. Inte iskallt efter en drink eller två. Stjärnklar himmel! JA! Ligga i gräset och se på stjärnklar himmel. JA! Så vackert! Så mäktigt!

Resultat: Klockan 23.00. Tidig oktober. Sängen. Svullna halsmandlar(?). Svullen nånting i alla fall. Underkäke. Aj.

Slutsats: Vår idé betalade sig. 

Finding Neverland

Det är fredag kväll. The Fantastic Four (HannaKorven, EmelinaMunken, NakenRakel och TriinoDrutten) står i Sunnes Coopbutik och ska välja kvällens dessertsnacks. Vi står och kivas om vi ska slå till på pensionärsgodis eller på "ta 4 för 20 kr"-godis. Mitt i denna heliga diskussion får The Fantastic Four syn på något som framkallar en major nostalgitripp till 90-talets barndom! Låtsastatueringar!!! FRÄÄÄNT!

Ett flertal motiv från Ice Age och Kinderägg skapar ett sådant starkt "vill-ha"-begär hos oss att vi överväger att sno med oss tatueringarna - utan att handla några ägg alls(!!!), varken hönsägg eller Kinderägg. Men samvetet ryter till och får oss att lägga upp låtsastatueringarna på rullbandet - vi är villiga att betala nästintill vadsomhelst för de j-kla tatueringarna.

Klockan är 23.30. The Fantastic Four är redo att ta Sunnes gator med storm. Vi skuttar fram de 500 m till Selma (ett uteställe), überlyckliga över att vi varken äger körkort eller rejäla framtidsplaner. Och ännu gladare över att Selma har sänkt entréåldern från 20 till 18 år. Lätt som en plätt kommer vi in på Selma. Ja, livet leker verkligen! Men något horribelt får oss, The Fantastic Four, att stanna upp.

Någonting är... låt säga... VÄLDIGT fel... Var är de snygga killarna? Vad gör alla 40+ här? Vad gör alla 50+ här? Vad gör alla 60+ här? Varför är alla klädda i kostym? Varför stirrar alla så på oss??? OCH VARFÖR VAR VI TVUNGNA ATT LÅTSASTATUERA VÅRA HALSAR, HÄNDER OCH ARMAR?????

Så där står vi som fån, The Fantastic Four, och försöker dölja våra fjantiga, dumma, löjliga låtsastatueringar.

Les voix sont atomiques, la musique, la musique...

Ännu en dag avklarad. Äntligen får jag lära mig nya grejer i matten. Det har varit mycket repetition av gymnasiematte, därför har jag kunnat det mesta. Började nästan tro att jag var bra på matte - tja, ibland behövs man tas ner på jorden..

Efter skolan tog jag min dagliga tur på stan i väntan på tåget. Tro mig - jag kan snart varenda prislapp, varenda butiksbiträdes namn och alla spellistor i stans affärer.

Hursomhelst, när jag kom in på Bianco hörde jag att de spelade en av mina favoritlåtar. "WOW!" tänkte jag, då jag aldrig har hört den spelas i en svensk butik/nattklubb/radio förut. Jag var jätteexalterad och nynnade med låten i mina tankar. "Och så refrängen: Au son de la rythmique, les onde sont platoniques... hmmhmmhmm, la musique, la musique... lalalalala.." Snart upptäckte jag att låten höll på att gå över till ännu en superbra låt. Jag log smått för mig själv. "David Guetta!!!! Memories - vilken lyckodag!"

Efter ett bra tag insåg jag dock att det inte alls var någon snygg övergång utan låtarna spelades parallellt. Jag började bli lite fundersam...

Ja, i själva verket var det tydligen min ringsignal som jag trögfattat gått och gungat med till. Så om någon skulle få för sig att ringa mig, och jag inte svarar, så är det nog för att jag går och dansar till ringsignalen, samtidigt som jag undrar vem det är som har så underbar musiksmak.

Favorit i repris

HAHAHAHAHAHAHAHAHA - lika rolig varje gång.

Men jag är bra på att teckna små detaljer.

Frågan lyder: vågar man dyka upp i skolan imorgon?

Det är dags igen. Modellteckning. Nakna människor. Naken man (förmodligen) Oh la la!