Styckesindelning? Nä, sådana dumheter har vi inte här.

Min första tentamen har jag haft idag, kära vänner! Eller tenta och tenta… en tentauppgift på delkurs 1 i Konst och Design. Ujujuj, ni anar inte vilken ny människa jag är nu efter allt IB-tjafs. Jag är riktigt ordentlig i skolan nu. (och nej, jag är inte ironisk) Men fasiken. Det lönar sig inte!

Tentauppgiften var en essä på 2-3 sidor. Jag satt och petade på uppgiften flera timmar i sträck. Ja, ni anar inte hur bra fakta jag fick fram, jag källhänvisade allting ypperligt och jag använde mig av en, i högsta grad, professionell styckesindelning. Åh, en IB lärare skulle ha svimmat av stolthet! SVIMMAT AV STOLTHET, HÖRNI! Jag var mycket nöjd och tackade IB-gudarna för allt jag lärt mig de senaste 3 åren genom piskande tjat. Tjat om referenser, meningsuppbyggnad och hur alldeles extremt mycket farligt det är att inkludera jagformen. Till råga på allt detta skrev jag ut essän i färg (som faktiskt var jättemycket dyrare än svart/vitt) och pappret var inget vanligt papper, utan blankt, tjockt... och extra vitt!

Men.. Det finns ju alltid ett men.

På lektionen fick jag reda på följande; man skulle gärna använda sina egna reflektioner och tankar, alltså inte bara jag form, utan jag-jag-jag-form. Det där med källhänvisning verkade inte så många ta på blodigt allvar – hallå?? Jag lånade för guds skull de tyngsta böckerna från biblioteket för att kunna källhänvisa till något saftigt!!! Och det visade sig ju såklart att det där med blankt, fint papper också var superduperonödigt, då vi får lämna in ett ”final draft” nästa vecka. Suck säger jag bara. Suck. När man för en gångs skull försöker.

(Här är veckans 2:a största vardagsdrama förresten: det är så att jag har köpt ett par jeansleggings i storlek ”Förstora” så igår tvättade jag dom i 60 grader istället för det rekommenderade 40. Idag var de dock fortfarande förstora. Nu har jag slängt in dem i tvättmaskinen i vågade 95 grader istället. Får se hur det artar sig…)

Öronsår efter igår

En vanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe, Arena, Burger King, hem och sova.

En ovanlig utgångs-kväll i Kstad: Förfest hos Raffe för 2. Hem till syrran för att torktumla ett par byxor innan utgång. Syrran inte hemma - ingen torktumling. Campus. Raffe's house. Burger King. Score. Dryga snobbar. Blue Moon. Gratis drinkar. Burger King. Campus. Spanjorer. Fransmän. Tyskar. Raffe's house.

Ja, annat är tråkiga Arena i alla fall. Men en mer högfärdig typ än den vi träffade igår får man leta länge efter. 

Konversationernas ungefärliga uppbyggnad:

Herr X: Jag, jag, jag... blablabla... blablabla, jag, jag... och jag.. 

T: Ok.. 

Herr X: Blahablahabla. Jag, jag, jag....... jag, jag, jag, JAAAAAG!!!!!!!

T: Jasså..

Jösses.

Bildbevis

Räven Måns :)

Säg hej till Måns

Jag kan med glädje meddela att vi har fått tillskott i familjen. Det har varit tomt dessa veckor, då min syster har övergivit familjen för IB(!), och skogen för storstaden. Ja, hon lämnade ett svårfyllt tomrum bakom sig - men nu, nu är det äntligen fyllt. För nu bor Måns här.

Vem är då Måns? Måns gillar körsbär. Han är en tidig-morgon-typ. Han är lite destruktiv - finner nöje i att förstöra skor. Han verkar gilla människor. Han är rödhårig. Väldigt hårig ...och han gillar tydligen att göra nummer 2 på vår trappa!

Det är Måns det - min räv.

OMG! OMG! OMG!

Dagens konstkurslektion var MYCKET speciell.

Jag har för första gången i mitt ritat av en krokimodell. Chocken kom under lunchen. Ja, läraren hade visserligen, innan rasten, sagt att vi skulle modellteckna efter lunch... men jag hörde ingenting om NAKENHET! Vi försökte bearbeta chocken, vid matbordet, genom att skämta bort ämnet. (Ni anar inte hur mycket man kan skämta om nakenhet)

I alla fall, efter lunch samlades vi i klassrummet. Krokimodellen (fyllig kvinna, ca 60 år) var redan där. Men hon var inte naken - än. Puh! Hon inledde lektionen med att, iförd en morgonrock, bara stå och prata om något(jag minns inte vad, jag minns inte ens hennes namn - jag var fortfarande i chocktillstånd). Sedan var det dags för nakenhet. Hon hängde av sig morgonrocken och ställde sig för att posa spritt språngande naken inför en klass om 20-25 pers. 

Först hade jag lite svårt att hålla masken. Jag fick med stor ansträngning försöka svälja mitt hysteriska fnitter. Men allteftersom kom man att glömma hennes nakenhet och man fokuserade istället på att teckna av. Slutsats: det var faktiskt kul och intressant. 

Nästa gång (ja, det lär bli 5-6 ggr till!) får vi kanske en manlig krokimodell att skissa av. Ja, vad ska man hoppas på - en ung eller en gammal?

(undrar hur många gånger jag lyckades få in ordet "naken" i detta inlägg?) Äh, bäst att jag taggar detta inlägg med "naken"... 

Jasså du, DJ? Själv är jag MD.

I fredags var det IB-reunion-party hemma hos Rakel. Jag älskar verkligen reunions - speciellt IB-reunions. Under kvällen agerade jag MD - musikdiktator. Förlåt, jag ska bättra på mig till nästa gång - låta er komma med förslag - om det inte gäller Grease/Katy Perry/Lady GaGa/diverse Svennelåtar förstås! Då börjar jag rycka hår av huvudet.

Nästa reunion blir den 26:e december. Skulle någon IB-M09:are mot all förmodan glömma bort det finns det ingen anledning att oroa sig. Denne person kan förvänta sig en spammad Facebok-inbox... redan i November. Om denne person däremot icke har ett Facebook konto... kan det bli problem.. men vem skulle det vara? (Jag vet en dock... men hon har ju redan ett LIV- höhö, ordvits)

Hursomhelst, i lördags var det Diploma-utdelning. Inget märkvärdigt, men diplomet var kul att få. Det glänste av silver och pappret var blankt och vackert. "Den ska jag rama in och hänga upp!" tänkte jag. Det är värt att besöka helvetet för ett sådant mästerverk till diplom. ;) 

Och idag.. har jag suttit och skissat till min konstkurs. Än så länge är det en barnlek. Läxa: skissa tre objekt som man finner i hemmet - vilka som helst(!!!)  Examinationsuppgift, delkurs 1: essä på 2-3 sidor. "Ursäkta! Jag tror det står fel på pappret... menar ni inte möjligtvis 20-30 sidor? ...Nähe, inte det?" Hu-hu! Annat var det för ett år sedan. Fast... än så länge är vi ju bara på delkurs 1.

Buss Numero Uno

Buss no.1 mot Universitetet (a.k.a. studentbussen) på vardagsmorgnar är ingen höjdare har jag kommit fram till. Motivering till denna slutsats:

Syn? PACKAT! Sedan när bussen stannar till på 2:a hållplatsen (där det står femtioelva personer till som ska på) ropar busschauffören; ni måste gå längre bak! Ungdomarna i bussen står och glor med halvöppna munnar ut på de stackars ungdomarna utanför, utan att ens göra så lite som att vicka på tårna. De står... och glor... Efter att busschauffören irriterat blängt bak på oss en gång till, gör några tappra studenter ett heroiskt försök och knör sig inåt.

Smak? Jag försöker varken smaka eller lukta p.g.a. den höga risken för svininfluensa!

Lukt? Ja, de få gångerna jag måste kippa efter luft så... jag tyckte jag kände igen lukten... efter ett tags funderande kom jag på det; ett svettigt och spritluktande Arena (under löningshelgen).

Känsla? Pressat.

Ljud? Brummande.

Lite storstadskänsla. :) Äh fy, jag är avundsjuk på er som drar utomlands/någonannanstans. Så småningom blir det väl min tur.

MEN(!) På fredag blir det ARENA! HATKÄRLEK! Lite mer hat än kärlek dock.

OCH(!) På lördag blir det IB Diploma Ceremony.

OCH(!) Nästa vecka snor jag syrrans lägenhet som egentligen är min lägenhet fast syrran tror att det är hennes lägenhet nu för att hon har sina möbler där men det är ju som sagt min lägenhet och... jag ska sluta flumma och räkna matematik nu istället.