Jag är mycket väl medveten om att jag nästan borde döpa denna blogg till något i stil med "Sagan om min mamma" istället för det nuvarande "Destination Unknown". För faktum är att jag skriver alltför ofta om min mamma, och alltför sällan om de framtidsplaner/resor som min bloggtitel egentligen refererar till. Men nu är det så att min mamma är en sann källa för skratt (ibland).
Ikväll var det återigen dags för.. tam-tam-tam... Melodifestivalen. Ni kära vänner som är involverade i denna show kommer kanske finna ett visst nöje i att läsa följande (som utspelade sig medan vi/familjen satt och tittade på showen).
~3 minuter in i showen. Ungefär precis när Manboy har sprungit ut på trappan.
A: Ja, dom kör stort på boxingtema ikväll.
Jag: Jaa..
Mamma (och genuint förvånad!!!): Va? Jag trodde det var tomtar!
Om inte detta illustrerar mammas totalt icke-existerande intresse för sport, så vet jag inte vad..
Ps1. Åh! Stackars Måns. Har en känsla av att hans nya smeknamn kommer förfölja honom ett tag framöver. F-n ta Stallone.
Ps2. Jag hejade SÅ mycket på Salem Al Fakir. Tänk att han skrev låten och musiken helt själv. Behöver jag säga att jag blev SÅ besviken när han inte vann? Lilla Salem. Och visst var det Björn Gustafsson på scenen som spelade piano?
Ps3. Förtjänar egentligen ett eget inlägg men tar det här och nu. En granne och grannes hund var på besök ikväll. Detta precis efter middagen. Hunden tittade med stora ögon på den kryddstarka köttfärssåsen, som jag höll på att plocka undan, och slickade sig om munnen. Inte kunde jag säga nej till sådana ögon, så hunden fick sig en portion kryddad sås. Grannen och mamma går iväg på en rundtur i huset medan hunden, jag och A stannar kvar i köket.
A (till hunden): Ja-a, var det gott med köttfärssås? Nu får du gå hem och fisa X i ansiktet. Definitionen av grannsämja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar