Jag är lite besviken på en av mina favoritlärare från gymnasietiden. Hur kan man vara så otroligt klumpig på att uttrycka sig? Eller var det med mening?
Det handlar inte om mig, men om min syster. Min syster, som bytte program, bad sin gamla lärare inom ett ämne att skicka ett skriftligt utlåtande om hur hon låg till som elev till den nya läraren inom samma ämne. Den nuvarande läraren fick pappret och min syster fick det uppläst för sig. En del av "betyget" var verkligen på gränsen till förolämpande. Det var uttryckt på ett sätt, att min syster att fortfarande går och grubblar över det. Hon är upprörd över det och ledsen, för hon håller inte med att hennes avsikter var de som läraren påstod.
Hur hon egentligen var som elev, eller inte var, rör mig inte i ryggen. Men just formuleringen var en sådan som t.o.m. upprör mig, och skulle uppröra vilken annan människa som helst. Det var elakt. Och jag blir besviken. Man har ju som en elev, under 3 år, skapat en bild av läraren. Ja, man nästan höjde läraren till skyarna för den person denne var och för de förutsättningar denne gav mig att få bra betyg (i ett helvetiskt utbildningssystem). Nu var detta misstag läraren gjorde ganska litet men fortfarande otroligt klumpigt, otroligt oprofessionellt. När man har att göra med en 16-åring borde man veta bättre. I den åldern är man fortfarande osäker och man tar verkligen till sig allt vad folk har att säga om en. Sådan var i alla fall jag. Det hade varit lätt att istället bara skriva "Hon ansträngde sig inte så mycket."
Men sedan kanske läraren bara hade en dålig dag och var lite butter. Jag hoppas det var så.
