SPÄNNING I VARDAGEN

Det händer inte mycket spännande i mitt liv kan jag berätta för er. Jag kan inte ens se det lilla spännande i små vardagssituationer, som vissa andra (läs Munken) kan. Typ att chefen ger en molusker att tugga på för att han har "tycka-synd-om-dig"-känslor. Jag har inte ens en chef. Jag får inte punka i bildäcken, som vissa andra (läs Hasse), nej, jag har ju inte ens ett körkort. Jag partajar inte med en supermystisk kille som visar sig vara raka motsatsen av den bild man har målat upp av honom (läs Raffe), nej, jag känner inte ens en supermystisk kille. Inte har jag ens spänningen av att försova mig (läs Grete) då jag inte ens har behovet av att slå på larmet.

Men mitt i all denna ospänning (om man kan kalla det så) har mystik dykt upp. I form av 2 sms.

1. Sms som handlar om en party-ställe här i hemorten, som jag inte förstår hur det har kommit till min mobil. Jag har inte anmält mig till något sådant nyhetsbrev... (okej, hur spännande på en skala... egentligen?)

2. Sms som hävdar att mitt paket har kommit till ICA.. men jag har inte beställt någonting... det är inte min födelsedag, det är inte jul, jag har inte deltagit i någon tävling... ett mysterium. Kanske någon släkting i Estland som skickat ett försenad julklapp? Jo, men där har vi det.

Min spänning i vardagen kommer genom ketchupeffekten; ingenting, ingenting, ingenting, splash!

SORGLIGT MEN SANT

Ikväll var det alltså dags igen. Melodifestivalen. Den enda festival som mamma har ett starkt engagemang i. Festivalen som hon tvingar oss, familjemedlemmar, att titta på - varje år! Okej, jag kan kanske inte bara skylla allt på henne. Det har ju trots allt blivit en årlig tradition i vår familj. Men en årlig tradition som endast upprätthålls av just min moders starka intresse i pinsamt dålig musik (för det mesta - pauline var helt ok)

Hursomhelst, vi sitter där, och kollar, och skrattar åt showerna och diskuterar vilka vi tror ska gå vidare och suckar och blahablahablaha..

Under kvällen inom loppet av 5 minuter utspelar sig följande:

Mamma: Titta där, tjejer som gråter i publiken...

Jag: Men det är ju hans tjej, Molly Sandén. Hon är med i Let's Dance. 

A: Får jag fråga vad det är? Let's Dance.

Jag: Skojar du? Hon har förresten även varit med i Lilla Melodifestivalen... och jag tror i vanliga Melodifestivalen också... jo, det har hon, förra året.

...

A: Hon där Pauline har jag inte hört talas om...

Jag: Jo, men hon är väl rätt känd.. hon har haft en ganska stor hit i radio...

...

A: Vem är det där? Måns?

Mamma: Men det är väl han som var med i Idol, kom 2:a?

Jag: Ja, precis, men han åkte nog ut tidigare t.o.m. Men han vann Let's Dance.

...

Var fasiken kommer all denna oväsentliga information från? Varför kan jag allt det där? Otroligt pinsamt! Skulle hellre besitta kunskaper i politik och partiers ståndpunkt i olika samhällsfrågor än den här struntkunskapen.

ALLA HJÄRTANS DAG... EH.. HÅR...

Förresten, på tal om Alice i Underlandet... jag tror någon har lekt lite copycat. Kan ni se likheten?

Hjärter Dam: 

Chanel Haute Couture Spring 2010:

ALICE! YOU'RE TERRIBLY LATE, YOU KNOW. NAUGHTY.

Jaaaaaag måsteee seeeeeeeeeee! Tim Burtons Alice i Underlandet. Älskar Tim Burton. Tim Burton inklusive Johnny Depp är ännu bättre! :)

There is a place. Like no place on Earth. A land full of wonder, mystery, and danger!

Some say to survive it: You need to be as mad as a hatter. - Which luckily I am.

Var dock inte jätteimponerad av Avatar, som jag såg i fredags. Väldigt amerikansk. Effekterna var häftiga och det fanns väl en fin tanke med storyn, men vissa (otroligt klyschiga) repliker gav mig rysningar... Repliker i stil med: "Let's get this over and done with - I wanna be home for dinner!"

13.04.10

So it is settled then. Den 13:e april 2010 händer något spännande. De flesta vet nog vad jag talar om. Men för er som inte vet så får ni en liten ledtråd:

YES, WE ARE ALL...

...addicted to Facebook. :))

ON TOP OF THE WORLD

IIIIII, jag är SÅ glad. Fick VG i Konstkursen. Det var sista delkursen som avgjorde det hela, och jag trodde det bara skulle bli ett G där. :))

Jag vet inte varför, men jag har det mycket lättare för mig på universitetsnivå än vad jag hade på "IB nivå". Jag har börjat en annan kurs nu och jag känner mig fortfarande "on top of the world." Kanske för att det bara är A kurser (mycket troligt) Men är det kanske även så att jag har en annan inställning nu... mer självsäker? Att klara IB fick mig att förstå att jag kan klara allt. Well, nästan allt. 

Det finns fortfarande stunder då jag misslyckas. Typ igår när jag råkade tvätta tv-dosan och krympa 2 kuddfodral som inte tål maskintvätt.

Fast på ett sätt var det inget misslyckande - dosan fungerade lika bra efteråt.. om inte bättre! ;)

Min lilla lekmodul som jag formgivit. Balansbräda/hyllmodul.

Undrar dock vilket barn som skulle vilja leka med den. Inte jag i alla fall. ^^